Tårarna rinner längs kinden. Andetagen känns tyngre och tyngre. Allt jag någonsin gjort känns så meningslöst. Allt jag vill ha är bekräftelse på att jag duger som jag är. Att jag någon gång kan få höra att jag gjort rätt. Bekräftelsen som alla vill ha. Bekräftelsen att jag är älskad, för att jag är jag.
