Kap1

711 9 4
                                    

Hannas perspektiv

"Kom igen nu" hör jag mamma ropa nerifrån bottenvåningen.

"Ja, jag kommer" ropar jag tillbaka. Jag tar min resväska och går ner till rösten av familjen.

"Behöver du verkligen så mycket kläder med dig?" Frågar mamma.

"Ja det behöver jag för vi ska ju ändå vara borta i 1månad" säger jag lite spydigt.

"Jaha, då åker vi då" säger pappa. Alla sätter sig i bilen. Jag får sitta längst bak mittemellan mina två småbröder Tim och Liam som är 2 och 3 år. Dom sitter hela tiden och bråkar eller så sitter det och skriker. Felix, och Theo, tvilling med Liam är 8 och 3 år sitter framför oss. Jake, 17 år sitter längst fram. Mamma kör en annan bil med Adam, Leo, Leonard och Oscar tvilling med mig, 7, 6, 10 och 15 år. Jag ville åka med mamma men jag fick inte, vet inte varför. Jag själv är 15 år och heter Hanna. Hade önskat att jag hade iallafall en syster eller inte så här många syskon.

Jag längtar tills vi är framme och jag kan ligga och sola, bada och göra ingenting. Precis för typ en vecka sen gjorde jag slut med en kille som heter Ludwig eller det var egentligen han som gjorde slut. Jag tyckte han var fantastisk tills han gjorde slut med mig. Då var han ett stort kräk för han gjorde slut med mig för att kunna bli tillsammans med skolans bitch Afrodite. Efter någon dag fick jag också veta att han hade varit otrogen mot mig i ungefär en vecka. Jag verkligen hatar Ludwig för det han gjorde.

Iallafall tänk när vi är framme. Varmt hela tiden. Det ända jobbiga är mina syskon. Kanske inte Jake men det andra. Jag kommer säkert att få ta hand om någon. Det kommer jag inte gilla. Jag väcks ur mina dagdrömmar genom att någon slänger något i huvudet på mig.

"Aj, vem var det?" frågar jag surt.

"Det var Tim" säger Felix.

"Längtar tills vi är framme och jag slipper att sitta i en trång bil eller på ett trångt flygplan" mumlar jag lite irriterat för mig själv. Efter ungefär en och en halv timme petar någon till mig. Jag hade visst somnat. Jag vet inte hur det gick till.

"Kom igen nu vi är framme vid flygplatsen" säger någon som jag tror är Felix. Jag hoppar ut och tar min väska ur bakluckan. Alla har en varsin resväska med sig. Jag som är näst äldst har varit på en flygplats innan så jag vet hur det går till när man ska flyga. Vi alla 12 st som vi är i familjen går in på flygplatsen. Jag som på en flygplats för inte så länge sedan går dit där man ska lämna bagagen och ställer mig i kö medans det andra bara står kvar som att det inte såg att jag gick. Efter ett tag kom det fram till mig precis innan det var vår tur. Vi checkar in bagagen och sedan går vi till säkerhetskontrollen. Jag har tur fö sedan ska vi dela ut biljetterna och jag får sitta helt själv. Det kommer bli ursjönt. Jag kommer säkert att sova hela vägen för att jag är sås trött för att vi gick upp ca 6 på morgonen.

"Så här är det. Hanna sitter själv, Jake sitter med Liam och Theo, jag sitter med Tim och Leo, pappa sitter med Adam och Leonard och förresten Oscar ska sitta med dig Hanna. Det går väll bra, ni är ju så bra vänner ändå" säger mamma.

"Ja det går bra" säger jag och Oscar kommer fram till mig. Vi har ett speciellt handslag som vi gör. Jag och Oscar skyndar oss att ställa oss i kön när man får börja gå på. Vi hinner på innan det andra det är skönt. Jag och Oscar är bra syskon kompisar för jag frågar alltid Oscar om råd när det gäller killar. Han är så bra på det.

"Okej, så vad ska du göra på semestern?" frågar Oscar mig när vi äntligen har satt oss.

"Bara slappa och göra ingenting och du?" frågar jag.

My love abroadWhere stories live. Discover now