Tiden gick och killarna gick ut och in ur studion med jämna mellanrum. Jag hade vunnit över Felix 5 gånger, vilket han var otroligt irriterad på. Han krävde revansch varje gång. Jag bara skrattade. Han var en sån underbar kille. Oscar hade också utmanat mig några gånger, men Omar och Ogge höll sig lite i bakgrunden.Av det jag hörde inifrån studion var killarna riktiga talanger, och Felix hade berättat att de brukade dansa också. Han var verkligen en öppen kille.
"Nej grabbar,och Matilda, jag tror jag drar hem" suckade Oscar och reste sig upp
."Men vi ses imorn va?" frågade jag."Ja, om du kommer hit så gör vi väl det" han log trött
"Michis! Jag tror jag åker hem nu!"Han skrek på henne som om hon var hans mamma.
"Okej, Daff följer med dig till Slussen""Okej!" han började snöra på sig skorna, tog sin ryggsäck som låg på golvet och vinkade en sista gång till oss. När de båda gått vände jag mig till Felix.
"VArför följer Daff med Oscar för?"
"För att det inte ska bli för mycket med våra fans, du så dem antagligen när du kom in förut. Som en säkerhet liksom" det var alltså dem som stått utanför.
"Är det inte jobbigt att ha människor efter sig hela tiden?" frågade jag nyfiket.
"Nej, vi älskar dem och dem älskar oss, så det är inte ansträngade alls. De förstår när vi säger att vi inte kan hälsa och sånt, hoppas jag i alla fall, och dem respekterar oss"
"Vad skönt ändå, att känna att man alltid är älskad" jag tittade ned på mina händer.
"Ja det är väligt skönt"
"Hallå Felix, kan vi inte dra snart?" frågade Omar från hörnet av soffan.
"Jo, klart vi kan" han reste sig upp "Omar bor i Göteborg och när han är här över helgen sover han hos någon av oss"
"Jag förstår" jag nickade.
"Ogge ska du också gå snart?" frågade Felix.
"Nej, jag tror jag stannar ett tag till, behöver gå igenom texten en gång till"
Felix nickade till svars, hämtade sina grejer. När det bara var jag och Ogge kvar vände jag mig mot honom.
"Vill du spela en sista gång, mot mig?" frågade jag, sedan behövde jag gå in i studion och kolla igenom texten på låten jag skulle få spela in.Han la ned sin mobil och tittade på mig.
"Varför inte?" han tog kontrollen Felix haft tidigare.
Jag hade lämnat Ogge ensam ute i soffan och stod nu i studion. Jag sjöng texten jag hade framför mig för full hals, eftersom jag trodde både Ogge och Michis gått hem. Det var nog bara jag och Daff kvar. När jag för en sekund tystnade hörde jag någonting i rummet brevid, Jag blev genast rädd. Jag är otroligt lättskrämd.Jag gick ut i rummet vi suttit i tidigare, men där var det tomt, Ogges skor stod inte kvar, så jag antog at han gått hem.
"Michaela?" ropade jag. Inget svar.Jag gick in i själva kontorsdelen, och där satt bara Daff.
"Var det du som lät nyss?" frgåade jag.
"Nej. jag har suttit här hela tiden"
"Jahapp" Jag suckade och fortsatte kolla igenom kontoret.
När jag skulle runda ett hörn hörde jag hur steg närmade sig på andra sidan.
"Hallå?" jag steg rakt in i någon. Denne någon var Ogge.Jag var nära på att ramla baklänges, men han tog tag i min handled och skrattade.
"Shit vad du skräms Matilda!"
"Om det är någon som skräms så är det ju du!" log jag.
"Ska du hem snart?" frågade han.
"Njaa, hade tänkt det, innan det blir för sent liksom"
"Var bor du?" han kollade in i mina ögon.
"Lidingö" jag log. Hans ögon var så fina.
"Åh, då ska vi åt samma håll! Jag bor också där"
"Jaha, men när ska du hem då?"
"Typ nu, ska vi ta följe?"
"Ja, varför inte?" han log igen
"Daff, är det okej om jag och Matilda åker hem nu?"
"Jadå! Kolla ifall det står några fans kvar där uppe bara, det bör det inte göra med tanke på tiden dock" ropade Daff från kontoret.
"Det ska vi! Ha det så bra, vi ses imorn"'Ogge öppnade dörren.
"Hejdå Daff!" skrek jag.
Det stod inga fans utanför och väntade längre, men några blickar fick vi dock av de vi gick förbi påväg till tunnelbanan. Hela tunnelbane och bussresan satt vi tysta. Stämningen var lite stel, men det var trevligt att ha sällskap, vilket jag tror vi båda tyckte. När vi klev av pekade jag åt det hållet jag skulle. Han skulle åt andra hållet.
"Du kommer till studion imorn va?" frågade han och såg nästan hoppfull ut.
"Ja det tror jag att jag ska, vi kan ju spela lite mer tv-spel" skrattade jag.
"Men du vill inte att vi åker tillsammans dit i morgon också eller?" sa han i en mer allvarlig ton.
"Jo det vore trevligt, men då tror jag att jag behöver ta ditt nummer" jag halade upp mobilen ur fickan och sträckte fram den till honom. Han tog emot den med ett leende och knappade in sitt nummer. Han räckte den till mig igen och kollade på mig.
"Jag antar att vi ses här imorn någon gång då" han log. Han var så fin när han log. Hans leende var så äkta.
"Det gör vi" nickade jag.
Helt plötsligt omslöt hans armar mig i en varm kram. Jag kramade tillbaka och log.
"Förlåt" han titta ned på sina skor.
"Nej vadå? Jag gillar kramar" han log och vände sig om för att börja gå hemåt sig.
"Hejdå!" Jag vinkade.
"Hejdå!" Det sista jag hörde var hans klingande skratt, innan jag svängde förbi några hus och började gå hemåt.
