Luften är kvav, och jag rullar över till den del av sängen som är kall. Håret klibbar i pannan och jag känner mig allt annat än bekväm, en sommarnatt, första dagen på sommarlovet. Jag drar ner täcket till knäna och lägger mig raklång i sängen. Fan vad jag inte kommer sakna 8F på Midtäktsskolan. De sa att de skulle ha övernattningsfest för Ella ikväll, och jag valde att inte komma. Vi har inte pratat på veckor hon och jag, och det skulle kännas dumt att bara dyka upp där och låtsas ha roligt. De festar sig säkert fulla allihopa där, i en syrefattig lokal nere vid brygghusen. Clementine skulle dit. Hon vet att jag inte skulle dit från första början, men ändå väljer hon Ella och sprit före mig. Vi är verkligen inte lika tajta längre, Clementine och jag. Fotot på oss två tillsammans som hänger inramat i en glittervit ram ovanför sängen ger inte samma känsla som det brukade göra. Fotot föreställer oss två som skrattar samtidigt som det verkar blåsa väldigt mycket. Vi tog bilden nere på Gotland när jag fick följa med och bo med Clementine hos hennes farföräldrar. Vi hade jättekul, och utforskade fälten och skogarna dagarna långa. Jag blir lite ledsen när jag tänker på vad vi hade förut. Vänskapen vi hade, alltså. När vi var med varandra, spelade världen omkring oss ingen roll alls. Det var bara jag, och hon. Nu är hon mest med Ella, Fanny och Esther. Ibland ser jag de med Adam också. Det svider till lite eftersom jag alltid tyckt om Adam. Jag själv umgås mest med Simon nu förtiden. Jag klagar inte, eftersom han är så himla rolig att vara med. Finns det någon som får mig att skratta så är det han, men samtidigt har jag lärt så mycket från honom. Han är så klok, och han vet alltid vad han pratar om. Jag vet att Clementine tycker Simon är snygg, och hon har nästan sagt det själv. Jag ska inte säga emot, för han ser riktigt bra ut, och jag undrar varför han är med mig och inte resten av klassens populära killar som tjejerna viskar om. I våran klass är det Fanny eller Ella som har första tjing på killarna, trots att killarna inte är ett dugg intresserade av dem, förutom på gympan när de smyger sig in i våra omklädningsrum när vi byter om för att få minsta glimt av oss i duscharna. Äckel, skulle jag kalla dem för. Jag sätter mig upp i sängen och bestämmer mig för att öppna fönstret. Det är verkligen hett härinne och jag vet inte vad klockan är. Solen skiner in genom fönsterrutan, och jag inser att det redan blivit morgon. Vad är klockan egentligen? Jag går bort till nattduksbordet, tar upp mobilen och klickar på sidoknappen. 04:38. Aldrig i livet att jag kommer kunna somna om nu, så därför väljer jag att ligga med mobilen lite och kolla igenom instagram. En notis, från Clementine dyker upp i samma sekund som jag slår in pinkoden. Det är ett meddelande som hon skickat, precis nu. Jag blir lite förvånad över tajmingen. Men mer förvånad blir jag av att hon ens skickat ett meddelande, eftersom vi inte pratat på typ veckor. Jag klickar på notisen och hela meddelandet kommer upp.
"Hej Haley, drt är Clementus ksn du hämta upp mig feån ellas hus jah tror kag är bakis eller nåt bara kom på cyklel eller nåt kom fort puss". Jag bara stirrar på skärmen. Så nu behöver hon mig?
