Så fort jag öppnat ytterdörren till affären och den milda höstluften omfamnat mig så såg jag honom. Jag såg bara baksidan av hans kropp men jag var ändå så säker på att det var han. Det ända jag fick ur mig var ett glädjetjut och sedan tog jag sats och började jag springa. Han vände sig om mot mig när han hörde mitt skrik och tog genast händerna för munnen då han blev chockad över att se mig.
Det var Marcus fkn Gunnarsen som stod framför mig! Min allra bästa vän (efter Moa såklart) hade kommit till Sverige och är här och träffar mig. Detta är ju obviusley det Moa flinade åt i affären.
Jag sprang det snabbaste jag hade och hoppade upp i hans famn och jag kände snart hur ett par armar slingrades runt min kropp. Så stod vi och kramades hur länge som helst men det var bara stunden som räknades. Jag tog in varenda del av honom i minne. Efter ett tag var vi tvungna att släppa oh jag stirrade honom rakt i ögonen. Inte förrän Marcus torkade bort mina tårar insåg jag att jag grät men det var jag inte ensam om.
J- Jag har saknat dig såååååååååååååååå mycket.
Sa jag och sträckte ut händerna som en gest för att visa hur mycket jag hade saknat honom.Vi båda började småskratta och snart sa han
M- Men jag har saknat dig mer eftersom att jag har längre armar.
Sedan sträckte han också ut händerna och räckte sedan ut tungan åt mig.
Vi började att skratta igen men snart gick vi bort till Moa.
De hälsade också och kramades snabbt innan vi bestämde oss för att gå tillbaka till sjukhuset. Marcus skulle sova över hos mig men vi ville inte lämna Moa själv direkt.Vi pratade om allt mellan himmel och jord i det lilla rummet men när klockan närmade sig åtta så började jag och Bestiboii att ta oss hemåt.
Då mina föräldrar inte var hemma och inte hade möjlighet att skjutsa hem oss så var vi tvungna att ta buss vilket inte gick så bra då jag ALDRIG åker kollektivt och inte visste vilken buss man skulle ta.Efter många byten av buss för att hitta den som skulle ta oss hem så var vi ändå hemma nu. Vi bytte om till myskläder och satte oss bekvämt i min säng, oh jag plockade fram min dator. Sedan satte vi på Netflix då vi bestämt att vi skulle ha Transformers maraton hela kvällen.
Den första filmen startade och efter ett tag började eftertexterna rullat över skärmen. Nu var vi någonstans i mitten på andra filmen började jag bli sömnig. Jag lutade mitt huvud mot Marcus axel och efter ett tag blev mina andetag djupare och mitt synfält blev svart. Jag hade somnat.
***********************
Nytt kapitel hoppas ni gillade det!
Rösta & kommentera gärna <33
YOU ARE READING
Omöljlgt || M.G
FanfictionHur kunde det bli såhär? Det skulle ju bara vara en resa.... ********************************************************************** //Min första bok så är inte den bästa på att skriva\\ // Använder Google översätt så förlåt om det blir dålig Norsk...