Lots of love

Kapitel 3 Please don't cry

HANNAS PERSPEKTIV

Inom några minuter så rusade dom andra killarna in i rummet och började hoppa omkring. Jag föstår inte hur dom kan ha så mycket energi egentlligen. Men tillslut efter ett tag när dom hade upptäckt att jag satt där så tystnade dom och kollade frågandes på felix. Och stirrade på mig dessutom.

-Jo killar detta är Hanna, ni vet hon den där tjejen vi träffade i örebro.

Tillslut efter en stunds tystnad så öppnade oscar äntligen munnen.

-Jaha den Hanna, Felix har tjatat om dig konstant i ett år. Och jag som trodde att Felix aldrig skulle ha en chans men nu är du ju här och du ska bara veta vad han sagt om dig.

Felix gav Oscar en mördande blick som du skulle bara våga och oscar tystnade. Jag kunde inte göra något annat än att skratta åt hur fjantiga dom egentligen var. Han ville alltså ha mig? Men den förhoppningen dödades när Felix sa.

-Fast nu grabbar så är hon min låtsas syster så att det skulle aldrig kunna bli något mellan oss.

Jag vet inte varför men när Felix sa dom där orden fick jag en klump i magen och en känsla som gjorde att jag bara ville gråta.

-Så då är det alltså okej om jag haffar? Sa Omar och la sin arm om mig.

-Rör du så Dör du punkt slut.

Nu såg faktiskt Felix ganska sur ut. Det kändes egentligen ganska bra att se honom sur. Men han hade ju gjort det väldigt klart för mig sen en tid tillbaka att han ville inte ha något med mig att göra. Så nu så skulle han allt få se vad han hade missat. Jag viskade till Omar att han skulle kyssa mig men istället för att säga nej som jag trodde att han skulle göra så närmade han sig sakta och kysste mig och efter ett tag så övergick det i hångel. Jag kände hur Felix blickar brände på oss. Det fick mig bara att le och jag fortsatte att kyssa Omar ännu mer intensivt än förut. Det här var ju faktiskt riktigt kul. Hämden är ljuv som man säger. Och nu var den gamla snälla Hanna helt enkelt borta.

FELIX PERSPEKTIV

Jag kände hur avundsjukan steg i mig när Omar satt där och kysste Hanna, det var ju jag som skulle kyssa henne, inte Omar. Det kändes bara helt fel och jag fick ont i hjärtat bara jag kollade på dom. Jag vet jag hade ju Isabella men henne hade jag ju bara skaffat för att försöka glömma Hanna. Eftersom att vi bodde i olika städe så skulle det ju aldrig kunna bli vi. Men nu när hon äntligen var här så satt honoch kysste Omar. Och Omar visste väl hur mycket jag gillade Hanna. Jag vet inte varför jag gjorde som jag gjorde. Men jag gick sakta fram till Omar och Hanna. Nu fick det helt enkelt vara nog. Jag tog Hannas arm och drog iväg henne.

-Hanna vi måste prata!

-Men vi hade ju så kul Felix, varför ska du förstöra då?

Hon skrattade och hånlog mot mig. Jag kunde inte göra annat än att titta rakt framåt och ignorera hennes nästan elaka skratt som klingade i mitt huvud. Jag fortsatte att dra henne tills vi kom till våra föräldrars rum då jag låste dörren om oss och lyfte upp henne och satte henne på sängen medans jag själv ställde mig brevid.

-Hanna vad tänker du med, Hånglar upp mina kompisar första dagen ni träffas liksom??!

Nu var jag riktigt arg och det hördes säkert på min röst när jag pratade med henne. Men hon verkade bara tycka att det var roligt. Vad hade egentligen hänt med henne hon var helt enkelt inte den söta och snälla Hanna som jag hade bivit kär i. Hon var liksom som en helt annan person nu. 

-Men du Felix, Varför bryr du dig ens? Du har ju en tjej.

-Hanna seriöst gör bara inte så.

Hon skrattade och shit vilket sött skratt . Men jag var minsann arg på henne. Hon bet sig i läppen och sa.

-Felix, jag vet att du vill ha mig kan du inte bara erkänna det?

Jag visste inte vad jag skulle svara på det jag hade ju Isabella och så men endå. Hanna var liksom den jag alltid hade gillat.

-Jo men

-Jag visste det!

Hon närmade sig sakta mig tog min hand och drog mig närmare tills vi våra läppar bara var några centimeter ifrån varandra. Jag kunde känna hennes andetag och hon tittade djup in i mina ögon. När våra läppaar var någon sekund ifrån att mötas så drog hon sig snabbt undan och sa.

-Nu är det så att jag har väntat färdigt Felix, För JAG vill inte ha DIG längre.

Hon gick sakta ut och smällde igen dörren kvar satt jag helt paff. Men nu visste jag det jag var helt enkelt kär i Hanna och jag vet att hon skulle vända det emot mig.

HANNAS PERSPEKTIV

Jag gick in till killarna som satt som frågetecken på golvet. Jag drog till mig Omar och frågade om vi inte kunde gå hem till han. Han nickade och vi började gå. Jag visste egentligen inte vad jag gjorde hemma hos Omar men jag ville helt enkelt bort ifrån Felix jag gillade ju egentligen inte Omar. När vi hade suttit tysta i soffan en kvart så började han att kyssa mig. Jag hade väll inget emot det så jag fortsatte kyssa honom. Men efter ett tag när han började dra av mig tröjan så sa jag att jag inte ville mer. Men han lyssnade inte utan fortsatte. Jag började sedan gråta och fortsatte med mina rop att jag inte ville. Jag började och att försöka butta bort honom, men han fortsatte. När han sedan kom till mina byxor då fick det helt enkelt vara nog jag gav honom en käftsmäll som han vart helt paff av. Jag tog snabbt på mig mina kläder och började springa hem.

FELIX PERSPEKTIV

Jag satt hemma och knäppte lite på gittaren när Hanna kommer in springandes söndergråten. Jag omfammnar henne och försöker lugna ner henne så att hon kan berätta för mig vad som hänt.

-Vad har hänt Hanna?

-Om..om. ..Omar

-Vad har Omar gjort???

Hon började sedan gråta men efter ett tag så sa hon.

-Han.. han.. jag.. sa.. nejj.. menn.. men.. han.. fortsatte.

HANNAS PERSPEKTIV

Felix flög upp som en kanonkula och började sedan gå mot dörren. jag hade ALDRIG sett honom så arg. Samtidigt som han gick sa han att nu hade Omar faan tagit sitt sista andetag. Jag skrek och bad att han inte skulle vara arg på Omar allt var mitt fel. Jag försökte springa efter Honom men då föll jag och kände hur allt blev svart...

Nu är det äntligen här kapitel 3 hoppas ni gillade det / Alice