Prolog

13 1 0
                                    

Det ända jag kommer ihåg från den natten var att någon knackade på dörren.
Jag vaknade, och kollade på klockan.
04.38
Vem fan kommer då?

Jag hörde mamma stiga upp och öppna dörren.
Låga röster. Jag försökte göra något, det ända jag kunde urskilja var att det lät som 1-2 män, som talade med låg ton.
Plötsligt pratade mamma högre, hon sa "nej, ni får henne inte! Gå härifrån nu!"
Jag satte mig upp och undrade vad som hände.

Mamma började skrika.
"NEJ, FÖRSVINN! POLSIEN KOMMER SNART! RÖR MIG INTE! SLÄPP MIG! NEJ LÅT HENNE VARA, NI RÖR INTE HENNE!!! NEEEEJ!"
Sedan lät det som slagsmål, mamma skrek mer.
Jag var bara 10 år, jag var livrädd.
Så jag gömde mig under täcket.

Helt plötsligt blev det tyst, jag hörde bara någon gå in i huset.
Min dörr öppnades.
Där stod en man, och han sa;
"Hej, kom med mig. Vi vill dig inget illa, du ska bara flytta"
Han gick mot mig och lyfte upp mig medans jag våldsamt skakade på huvudet.
Det är det ända jag kommer ihåg.

Flickan Som Var AnnorlundaWhere stories live. Discover now