Ingen får veta

2

När jag kommit fram till lägenheten såg jag att någon sprang efter mig.

Det var Jonna, undra vad hon nu ville.

- Flytta på dig!

Sa hon och trängde sig förbi grinden och sprang upp i lägenheten.

Va? Bodde hon här? I samma lägenhet som Fatima? Hon kanske bara skulle gå hälsa på något. Men, det fanns ju inga andra ungdomar här en Fatima.

Nu var jag framme vid Fatimas dörr och plingade på.

Hennes pappa öppnade. Han är jätte snäll och jobbar på pizzerian nedanför och därför fick vi äta gratis där ibland.

- Namen heeej Lou. Hur är det? Frågade han jätte glatt.

- De bra. Svarade jag. Är Fatima hemma?

- Jaja, men hon kom precis hem. Hon är i sitt rum om du vill prata med henne! Halvskrek han när han var påväg till köket.

Jag gick in och tog av mig skorna medans jag höll fast mig på byrån.

Jag gick sakta till hennes rum och hon satt där och väntade på mig. Hon såg rätt glad ut iallafall.

Jag gick fram till henne och satt mig mittemot.

- Okej ska vi börja? Frågade hon.

- Ja. Sa jag lätt. Du, du vet hon där tjejen Jonna?

- Ja, sa Fatima allvarligt.

- Hon bor i denna lägenheten.

När jag sa det kom jag fram till att hennes pappa sa att hon precis kommit hem som Jonna tydligen också gjort.

Var det ett tecken?

- Jo, jag vet. Sa hon lätt. Men du?

- Aa?

- Lova att du hjälper Jonna när hon verkligen behöver hjälp? Sa hon tyst.

Men varför skulle jag göra det?