Adopterad

Kapitel 12

Yasmines POV.

-Jo det är så..att du kommer få en lillasyster. När mamma säger dom orden börjar tårarna rinna och jag springer fort in i mitt rum, eller a där jag sover under turnén.  

Jag slänger mig i mammas och pappas säng och trycker ansiktet mot kudden jag orkar inte mer. ÄR det värt att leva? Jag känner hur ena kanten på sängen åker ner och antar att det är mamma och pappa.

-Gumman varför blev du så ledsen? frågar pappa. 

-Gå!!

-Yasmine prata med oss, säger mamma..

-NEJ LÅT MIG VARA JAG VILL INTE PRATA KAN NI INTE FÖRSTÅ DET!.

-YAsmine sluta skrika. Jag och mamma kommer inte gå förens du berättar varför du blev så ledsen och arg. 

-BRA om inte ni går så går jag. 

-Yasm.. hann mamma säga innan jag rusar ut från rummet och in i tvrummet. 

Killarnakollar konstigt på mig men jag springer raka vägen ut från bussen innan dom hinner stoppa mig. Vart ska jag? Jag springer och springer tillslut hittar jag en park känns som jag har springt i flera timmar.  JAg sätter mig på en bänk ochbörjar stor gråta. JAg tittar upp och ser att folk tar kort och tittar på mig.  Tror dom känner igen mig eftersom jag är Louis och Eleanors barn.

JAg känner en arm  runt mig jag tittar upp och där sitter Niall. 

-Yasmine. säger han tyst.

Jag svarar inte utan lutar mig mot hans axel och gråter och gråter. 

-Yasmine du vet att du kan prata med mig vill du berätta vad som har hänt?

-Mm men kan vi gå till något annat ställe där inte alla står och tar kort.?

-Självklart vi kan gå och fika jag bjuder.  

Jag nickar och ska resa mig upp men Niall lyfter upp mig och bär mig till fiket. Där var det fult med fans och paparazzis (stavning) 

Alla frågar frågor som "Niall hur länge håller eran turné på", " Hur gammal är Yasmine", "Varför gråter Yasmine", "vart ärEleanor och Louis", " Ska YAsmine tillbaka till barnhem"  den sista frågan fångade mig fort och varför trodde dom att jag skulle det. Vi kommer äntligen in i cafet och när vi har beställt sätter vi oss vid ett bort i ett hörn. 

-Så Yasmine varför blev du så ledsen när Eleanor att du skulle bli storasyster.

-Ehh... När jag var mindre hade jag en lillasyster som hette Miranda hon var ungeäfr 2 år när min mamma dog. Min pappa började dricka varje kväll och han var full varje kväll. Så jag fick ta hand om min lillasyster varje dag och som du kanske förstår var jag inte alls gammal. Men en dag hände det värsta som kunnde hända.  En dag så kom pappa in i vårat sovrum och började slå Miranda. JAg försökte stoppa han men det gick inte han var för stark. Min lillasyster kunde inte göra npgot hon bara skrek och grät och jag har aldrig varit så rädd. 20 minuter senare trodde jag han var klar för att han gick ut genom dörren. Men 5 minuter senare kom han in igen. Och då gjorde han det jag aldrig trodde att han kunnde göra. Han.. dödade min lillasyster. Och sen dagen har jag mått dåligt. Försen när Eleanor och Louis adopterade mig .JAg har aldrig varit så här glad som jag har varit sen dom adopterade mig. Och jag vill bara inte att allt det här ska hända igen. Jag villinte att min nya syster ska bli dödad. 

-Yasmine jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet bara att det kommer aldrig hände med din nya syster. 

JAg ser hur det bildas tårar i hans ögon och jag vet att jag redan gråter. 

-Men Niall kan jag berätta en till sak som jag inte har berättat för någon?

-Självklart.

-Lova att inte säga fär någon?

-Jag lovar. 

-Eh den dagen jag blev adopterade det var den dagen... Jag försökte ta självmord, det var den dagen som jag fick reda på att min pappa fortfarande levde. 

-Yasmine..Var..föör skulle du försöka ta självmord. 

-För jag orkade inte mer. Jag ville inte leva. OCh jag vetinte vad jag ska göra nu tänk om Mamma och Pappa kommer lämmna tillbaka mig till barnhemmet, Tänkt om dom kommer älska min  nya syster mer.. eftersom det är deras barn. 

-Yasmine säg inte så. Dom kommer älska er båda lika mycket. OCh dom kommer inte lämmna tillbaka dig jag lovar. MEn vet du en sak vi måste tillbaka till bussen och dumåste berätta allt för Eleanor och Louis de vet du va?

-Ja.. Men vad ska jag säga?

-Det löser dig men kom nu så går vi. 

Jag nickar och tar Niall i handen och går till bussen som ligger 10 minuter bort. 

när jag kommer in i bussen ser jag 3 oroliga killar och att mamma och pappa sitter och gråter. 

-YASMINE! Skriker killarna och Mamma och Pappa ikör. 

Jag springer fram till soffan och sätter mig imellan Harry och Liam. 

-Var har du varit Yasmine.frågar Zayn.

-Vi har varit jätte oroliga vi var till och med nära att ringa polisen.  Säger mamma

-fö.rlåt.. Men jag har varit med Niall och pratat.  

-Ehh jo killar jag tror vi ska gå och göra något annat YAsmine måste prata med Eleanor och Louis ensama. Säger Niall.  JAg tittar mot han och han nickar och sedan går dom ut. 

Mamma och Pappa sätter isg brevid mig i soffan.  

-Så Yasmine vad ville du säga? frågar pappa.

"vågar jag berätta för dom, Hur ska jag säga det kommer dom bli arga för ja ginte har sagt något" tänker jag för mig själv. MEn jag bestämmer mig för att bara säga allt. Vi sitter nog i över 2 timmar och prata.