Im a troublemaker.

Kapitel 14

Jag genomskådade den mystiska dörren inuti walk in closeten.

Dörren var ganska liten,ungefär lika stor som mig.

Dörren var ganska sliten och grön och hade virveldetaljer i svart.

-Vad gör du då?

Jag vände mig om och såg en glad Ogge.

-Det är en konstig dörr här?

Ogge fick syn på dörren och skakade på huvudet.

-Amanda,ska vi öppna den?

Jag nickade och lät min hand glida försiktigt över det guldiga handtaget.

Vi öppnade dörren och sögs in snabbt som blixten.

-Oggeeeee Hjäääälp!!!!!

Ogge försökte ta min hand men nådde inte, vi snurrade runt i en typ rosa tornado.

Vi åkte runt i det som kändes en evighet.

-Amanda hur mycket är klockan?

Jag tog upp min iPhone och den visade -03,44

- Den är -03.44?

Ogge skrattade och blev sedan allvarlig.

- Är du seriös?Tiden kan ju inte gå bak?

Jag visade honom tiden och han blev mer allvarlig än förut.

Vi kraschlandade på en stor buske i en skog.

Skogen var väldigt mörk och kuslig men jag brydde mig inte så mycket nu när Ogge var vid min sida.

Jag tog upp iPhone och tryckte på kontakten älskii som då är Felix.

-Hej älskling.

-Hej vart är du??

-I nån konstig skog!!

Jag började snyfta och skrika efter Felix.

-Amanda du har varit borta med Ogge i 2 dagar??

-Va men vi lämnade huset nyss??

Jag berättade hur vi hade hamnat där och Felix sa att han var påväg.

Jag snyftade igen och sa att jag saknar honom.

Vi la på och jag grät över Ogges axel,han torka mina tårar och vi kollade oss omkring i den mörka skogen.

Skogen var stor och tät,det var granar på varenda millimeter och enbärsbuskar överallt.

Inte en enda gatulampa lös,inga personer gick ute heller.

Det var svampar där och där, och några råttor fanns också ute.

Annars var vi helt själva ute under en bläcksvart himmel.

Inga stjärnor,ingen måne och ingen aning vart vi kunde befinna oss.