18 år sedan.
Hon vänder sig mot mig med provröret i handen och ett ansikte som speglar mitt egna häpnade uttryck.
"Vi lyckades Johan" andas hon, knappt hörbart. "Äntligen."
Hon ler, ett överlyckligt leende. Jag, där emot, förblir mållös. Alla ord har ersatts utav ett svindlande brus som sprider sig i kroppen och får det att kännas som om jag skulle kunna springa flera mil. Nästan omedvetet skjuter jag fram bröstet några centimeter och sträcker på ryggen. Blicken söker sig tillbaka till provröret i hennes darrande hand. Jag har väntat så länge på detta ögonblick, misslyckats oräkneligt många gånger och varje gång varit lika nära att slita av mig håret i ren frustration. Nu har vi gjort det.
"Får jag se?" Orden darrar genom luften och jag drar med tungspetsen över mina läppar som plötsligt verkar ha torkat ut. Med vant grepp tar jag emot röret som Emma sträcker fram mot mig. Genom det tunna glaset och plasten på mina handskar kan jag känna värmen från den ljusblåa vätskan inuti. Där, i mitten utav det blåa ser jag den. En liten ljus prick som innehåller större delen utav mitt liv. Förhoppningsvis även mer än så, annars har vårt arbete varit förgäves. Jag stänger munnen som hittills hängt halvt öppen och går fram till bordet där de andra provrören står. 6 stycken. Just nu är de endast små prickar och tanken på att de kommer växa och bli stora människor någon gång känns absurd. Riktiga människor med armar och ben, känslor och tankar. Som vem som helst, fast ännu lite bättre.
YOU ARE READING
Vi som finns kvar
Science FictionBästa placering: #1-spel, #182-fantasy, #21-mysterium De vaknar upp i ett spel. Ett spel som startar hat och krig. Förvandlar vänner till fiender och de mest godhjärtade personerna till mördare. Mänsklighetens öde vilar länge i ovetande händer. Hä...
