Konsekvenser

Söndag, 09.34

Söndag, 09.34

Ljus sipprar in i det lilla rummet, allt eftersom solen stiger upp på den kallt blåa himlen utanför. Det är behagligt varmt i rummet och Regnbågsfärgade prismor bildas på sängöverkastet då fönstrets glas skiljer på solljusets alla färger. mmet dansar i luften till vårfåglarna som sjunger utanför. Flickan som ligger i sängen skruvar på sig, fortfarande drömmande och i djup sömn. Hennes bruna hår ligger runt hennes huvud på kudden, inte helt olikt en gloria. Ännu ett perfekt inslag i den idylliska stillbilden. Hon är blek, nästan samma nyans som den milda, beige färg som klär sängen. Solen klättrar uppåt, och snart bryter ljuset fönsterglaset i rätt vinkel för att träffa hennes ansikte. Hennes sömn störs, och Beatrice öppnar långsamt sina ögon. Hon hinner njuta av det totala stillheten ett knappt ögonblick innan en fruktansvärd huvudvärk börjar mala i hennes huvud. Minnena från den föregående natten börjar bitvis ramla in i korta sekvenser.

Lördag, 19.55

Hennes vänstra hand, höjd för att stoppa en taxi, en full plastpåse i hennes högra hand och hennes vän vid hennes sida. Reflektionen av hennes ansikte i en liten fickspegel. Doften från den billigt blommiga parfymen som hennes vän har gör henne lite vimmelkantig. De kraschar in i taxin, vinglande på höga stilettos. Innehållet i plastpåsen klirrar. Chauffören trummar irriterat med fingrarna mot ratten. Det tar knappt en kvart att komma fram till huset, men drygt tjugo att dem ta sig uppför de branta trapporna som leder till våning fem.

Lördag, 20.33

Den dunkande musiken hörs ända ut på gatan. Inne i huset har färgade lampor satts upp i taket. Det är blinkande ljus som uppfyller henne med en berusande känsla innan hon faktiskt börjat dricka. Någonstans, långt bak i den försiktiga delen av medvetandet, är hon lite orolig för att det ska finnas något epileptiker på festen. Men precis som den gångna veckan är plötsligt alla sådana tankar som bortblåsta. All oro hon känt för obetald hyra och duggningar löses upp som rök i luften.

Lördag, 21.03

Ett par stadiga händer på hennes höfter, sakta svängande tillsammans med musiken. Skratt. Vad det är som är så roligt vet hon inte. Värme från en annans kropp nära henne. Den riktiga världen är så långt borta. Inget spelar någon roll längre. Någons läppar mot basen på hennes nacke. Hon vänder sig om och...

Söndag, 09.40

Beatrice anstränger sig för att komma ihåg, men resten av natten har inte lämnat några spår. Förhoppningsvis kommer minnena tillbaka senare. Hon suckar och kastar sig ner på sidan för att somna om. Då märker hon att hon inte är ensam.