We are kilix

Kias perspektiv.

Jag vaknar på grund av att det ringer på mobilen, det är Omar.

-Hej! Vad gör du? Frågar Omar.

-Inget, jag har precis vakant, vad gör du då?

-Äsch, inget väntar på dig.

-Okej, men jag tar tåget som åker om en timme, mamma skjutsar mig.

-Okej, men vi möts vid tågen då.

-Aa, hejdå! Säger jag och lägger på.

Jag går ner och äter frukost. När jag är klar springer jag upp för trappan och gör mig i ordning. Ett par svarta tajta jeans och en mörk blå Ambercrombie and Fitch T-shirt blir bra, tänker jag för mig själv. Jag packar min resväska eftersom att jag ska vara i Stockholm i en månad, jag ska bo hos Omar. Jag har saknat honom, han är ju liksom min bästis. Jag hör mamma ropar från köket. Jag springer ner och sätter på mig mina vita Converse. Jag sätter mig i bilen, och vi är iväg. Mamma har svårt att säga "hejdå" när jag ska hoppa på tåget. Men efter ett tag så släpper hon den långa kramen. När jag kliver av tåget i Stockholm ser jag Omar springa så fort han kan för en kram. Vi kramas länge innan han presenterar mig för resten av gänget i The Fooo.

-Det här är Oscar, Felix och Ogge. Säger Omar snällt.

Alla hälsar på varann, och efter ett tag så går vi hem till Omar. Felix och jag pratar på vägen. Han begär sig att ta min resväska, eftersom att jag är så trött så får han ta den. När vi kommer hem så ser jag Wilnur springa fram och ge mig en lång gosig kram. Wilnur åker därifrån efter ett tag, hon ska till Göteborg medans jag är här.

-Ska vi ha pizza? Frågar Omar.

Alla nickar. Jag och Felix tar på oss jackorna och skorna och går mot närmaste pizzerian medans dom andra fixar film. Jag och Felix pratar hela vägen till pizzerian. Han stannar upp och tittar mig i ögonen.

-Du har så fina ögon, säger Felix.

Jag svarar med ett fniss.

Felix perspektiv.

Jag har förstört allting, vad tänkte jag med.... Uhhhh!

Hon kommer aldrig prata med mig någon mer. Fan också!

-Förlåt, sa jag och tittade ner i marken.

-Nej, det är okej, det kallas "Kärlek vid första ögon kastet" svarar hon sött.

Jag skrattar och nickar.

-Men det känns liksom som att vi klickar, för när vi pratade på väg till Omar så kändes det som vi vore samma person.

Hon säger inget, hon blir bara röd i ansiktet och fnissar.

Vi fortsätter gå och vi är snart framme. Vi beställer en familje pizza. Vi gick hem och åt, vi tittade på film och drack läsk.

Omars perspektiv.

Efter ett tag så gick alla hem förutom jag och Kia då.

-Nåå, vad hände? Säger jag med stora ögon.

-Va? Försöker hon.

-Felix berätta lite, så du kan fortsätta att berätta, kom igen Kia.

Okej då. Utbrister hon.

Hon berättar allt som har hänt.

Jag skriker till som om jag vore en liten tjej. Både jag och Kia sover på soffan medans tv:n är på.