Min sexpartner

Kapitel 17

Detta var ju larvigt. Killen som upprepat gång på gång att det inte var något mellan dem, att dem bara var sexpartnar, hade nu känslor för Angelina. Men han skämdes, mycket. Han vågade knappt titta på henne. Angelinas mage var full av fjärilar. Kunde det verkligen vara så? Men Riley ville inte svara, han ville inte säga som det var. Var det för att han inte ville såra henne? Eller var det för att han tyckte det var pinsamt? När Angelina inte fick något svar så suckade hon.

- Nähe... Mumlade hon lite irriterat och vände bort ansiktet. Riley stod en stund och funderade innan han tittade upp på hennes bortvända ansikte.

Angelina trodde han skulle säga något, men han var helt tyst. Så började Angelina gå, mot bilen. Hon var arg. Hur svårt kunde det vara att säga sanningen. Riley kom i kapp henne, snurrade henne så hon hamnade med ansiktet mot honom, nära.

- Angelina.. alltså det är såhär. Du har vetat detta hela tiden, jag har eltat detta många gånger. Du är min sexpartner. Du finns inte i mitt hjärta. Isabella finns i mitt hjärta, men inte du, sa han dämpat. Angelina blev sårad, hennes ögon blev dimmiga, och hon tittade snabbt bort, hon ville inte att han skulle se att hon blev sårad, hon ville inte att han skulle se att hon brydde sig.

- Tänkte väl det, mumlade hon och gick sedan iväg mot bilen. Tårarna rann längs hennes kinder. När de hade kyssts i hans säng, när de hade smekt varandra i duschen... Allt var bara... En lek? Han hade sagt att hon inte fanns i hans hjärta, för där fanns bara hennes jävla syster. Angelina hade lust att springa iväg, men klockan var mycket, och hon hade ingen aning om var hon var.

Bilen låstes upp och Angelina satte sig i baksätet. Ögonen var fortfarande fulla av tårar, och även om Angelina hade argt torkat bort tårarna från kinden flera gånger, så rann dem envist ned för kinden igen. Riley satte sig i framsätet, och de körde under tystnad hem. Angelina gömde sitt ansikte bakom sitt hår, och var noga med att inte snyfta till. Hon visste, att Riley hade sagt innan att det bara var sexpartnar, men Angelina hade innerst inne hoppats att det var något mer. Hon ville inte säga det högt, men hon hade stora känslor för Riley. Varje gång hon slöt ögonen, så var det hans ansikte hon såg, varje gång hon träffade Riley, så kändes det som om hon svävade, och hans kyssar gjorde henne alltid knäsvag. Att höra att den man älskade inte hade känslor tillbaka, det gjorde så ont i hjärtat så att man ville skrika.

Bilen bromsade in på uppfarten och härnäst stannade den.

- Framme, sa han med en glad ton. Hur fan kunde han vara glad? Åh, juste, det var ju inte han som hade fått ett krossat hjärta. Angelina öppnad dörren, klev ut, och smällde sedan igen bildörren med ren ilska. Dörren smälldes igen, och gjorde att det ekade längs de tysta gatorna. Riley steg ut härnäst och tittade men rynkade ögonbryn på Angelina.

- Är det något eller? Sa han försiktigt. Om det är något?! Det är väl fan självklart att det är något!

Angelina svarade inte, hon vände sig om och började gå.

- Så nu ska du ignorera mig också? Sa han tungt. Då stannade Angelina, vände sig långsamt mot Riley, drog en hand genom sitt hår och blottade sina blöta kinder.

- Men fattar du inte? Är du så jävligt korkad att du inte fattar ett skit? Sa Angelina sammanbitet, fortfarande med dimmiga ögon.

Riley granskade hennes ansikte långsamt, han hade aldrig sett henne ledsen, det var så, krossande. Det kändes som att något i hjärtat började göra ont bara för att hon var ledsen.

Angelina orkade inte vänta på ett svar, hon fortsatte.

- Riley, jag har känslor för dig! Jag har haft det sen jag såg dig för första gången kliva in genom dörren, när jag kände din parfym, och tittade in i dina bruna ögon. Jag föll för dig direkt, ett dumt drag, för du är min systers pojkvän, inte min, men Riley, man bestämmer inte vem man blir kär i utan det för någon annan, och denna gången valde personen dig. Det kändes så annorlunda när jag var med dig, inte alls som när jag hade kysst alla de andra killarna, detta kändes så verkligt. Men det är dags att vakna upp från min dröm, och inse att allt som har hänt, bara var en lek. Riley, du är inte välkommen att leka med mig mer, du FÅR INTE ringa mig, och jag vill absolut, aldrig, kyssa dig igen. Det är slut, leken är slut, sa Angelina med tårarna rinnande längs hennes kinder. Riley var stum, han hade glansiga ögon han också. Angelina vände sig hastigt om och sprang sedan iväg mot sin balkong. Hon började klättra upp för trädet vid hennes balkong. Hon föll. Hon började klättra igen, rev sig på grenar och bark, men kom tillsist upp på balkongen. Hon gick in genom dörren, och låste den sedan efter sig. Hon visste inte hur Riley skulle komma in, och hon brydde sig inte ett skit om det heller.