- Mår du bra frågade jag med en väldigt orolig röst
- Det är jag som borde fråga dig sa Lovisa ännu oroligare
- Jag mår bra! Jag lovar! sa jag med en ganska sträng röst för att hon skulle tro mig
- Visst sa Lovisa som om hon inte brydde sig
Jag förstår att Lovisa är rädd! Det är jag med, men inte så att jag dör eller något! Maria har pratat med mig och det enda hon vill är sina föräldrar. Hon är inte ens som alla andra säger eller på nätet! Maria verkar vara en liten söt 10 årig spöke som söker efter sina föräldrar precis som på filmen The vamypre dieres. Jag älskar den filmen! Men i alla fall, jag har sagt till Lovisa mer än tusen gånger att jag mår fint och Maria är ingen elak spöke utan hon verkar vara precis som innan hon dog, men hon kanske har blivit förhäxad eller något
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Förlåt! Den här kapitlet blev inte särskild lång och det är bara för att jag inte har tid och rasten är slut! Nu måste jag i väg hejdåå!!
Vad tckte ni om kapitlet förrästen?
