Calpurnia - Finn Wolfhard

02

"Han kommer aldrig svara, det vet du väl?", sa jag och kollade på meddelandet.
"Men tänk om", sa Viktoria och tryckte på skicka. Viktoria hade skrivit ett meddelande på min telefon till Finn. Jag läste inte helt klart men det stod något i stil med "Hej Finn, jag och min kompis vill jätte gärna gå på Calpurnias konsert. Men vi har inga pengar bla bla bla". Han skulle ändå inte svara.
"Wtf Wilma", skrek Viktoria plötsligt och jag ryckte till. "Wtf", fortsatte hon.
"Men vad är det?", frågade jag medan Viktoria började hoppa runt i min säng.
"Asså omg Wilma, wtf", skrek hon och kollade på telefonen.
"Men vad?!", frågade jag igen och drog till mig telefonen och kollade på skärmen.
"Han har läst det, asså OMG", fortsatte hon skrika.
"Va i helvete, huuuur sjukt?!", skrek jag och började också hoppa.
"Hoppas han svarar!", sa Viktoria och kollade ner i telefonen. Sedan kollade hon mot mig.
"Ska vi äta något medan vi väntar på att han ska svara?", sa hon precis som om hon visste att han skulle svara, som att det var helt självklart att han skulle det.
"Han kommer inte svara Vicki, men okej", sa jag och sedan gick vi ner till köket.

                                    ...

Okej så, Viktoria trodde seriöst att han skulle svara oss. Jag lutade huvudet mot bordet och kollade på väggen bakom mig. Jag tog en tugga av pastan vi gjort, men egentligen var jag inte så särskilt hungrig alls. Jag drog åt mig min mobil, och kollade på skärmen. Då fick jag livets chock. På en av notiserna stod det att Finn Wolfhard hade svarat. Jag dunkade ner handen i bordet så att Viktoria skulle sätta sig upp. Hon ryckte till och satte sig irriterat upp.
"Vad gör du?!", sa irriterat. "Jag hade kunnat bli döv", mumlade hon surt. Klart att hon inte hade kunnat bli döv av det där. Jag kollade på skärmen. Men hade inte öppnat meddelandet än. Det kändes som att jag alldeles snart skulle få en hjärtattack, eller vackla upp ur den här orealistiska drömmen. Men nej, jag verkade vara fullt vaken. Det märkte jag när jag på reflex nöp mig själv lite i armen. För folk brukar alltid göra så på filmer. Sedan sken jag upp i ett leende och kollade på Viktoria.
"Finn har svarat!", utbrast jag högt. Viktoria såg chockad ut, och började sedan hyperventilera, som det finn-wolfhard-fan hon är.
"VA?!", hon drog åt sig min mobil och gick in på meddelandet. Och efter några sekunder sken hon upp i ett stort leende. Jag kunde se henne mima något i stil med va-i-helvete.
"Omg Wilma, det här är det sjukaste som någonsin hänt", sa hon sedan.
"Jag får se vad det står", jag försökte se vad som stod på skärmen, men hon vinklade bort skärmen från mig. "Men Viktoria", jag försökte dra åt mig telefonen. Viktoria ställde sig upp.
"Lova mig att inte dö när du hör det här", började hon. "För det här är det sjukaste jag har varit med om", fortsatte hon ivrigt. Jag nickade.
"Säg det bara", jag kollade upp på henne. Hon tog ett djupt andetag.
"Gissa vilka som ska få se Calpurnia live, VIP!!"

(Kort avsnitt, sorry💞💓💗💘💕💝)