Varför ska jag ens bry mig mer länge? - Kapitel 10.

289 26 0
                                    

Varför familj, ''vänner'' och Texas..Texas, varför göra så här mot mig universum.Och vill aldrig se Texas mer i mitt liv länge. Texas svek mig..men varför ska jag ens bry mig längre? Jag är ett svek..

-

Solen sipprade igenom några löv ovanför mig.Jag låg på den fuktiga kalla hårda marken, huvudet snurrade av tankar och frågor efter svar.Man kände huvudvärken komma så jag försökte sätta mig upp.

- Alona! Var har du varit, vi har letat efter dig så himla länge nu.

- Ja! Du får inte fösvinna så där.

Orden kom längre bort i skogen, dom lät främmande, som jag hade hört dom förut.Jag kollade upp och såg två suddiga vita gestalter längre bort.

- Ja vi har hittat henne, sa den manliga gestalten.

- Jag har saknat dig så mycket, gör aldrig om de där.Sa den kvinnliga gestalten och gick fram till mig samtidigt hon gav mig en hård kram efter.

Sedan blev allt svart.

----

- HON FÖRBLÖDER MÄNNISKOR HÄMTA EN LUGNANDE, skrek en kvinnlig röst just brevid mig.Jag kände att jag åkte på något och några körde den igenom en gång i en hel vit korridor, såg jag suddigt.

- Allt kommer bli bra, inget farligt kommer hända.

- Inget kommer hända, sa dom båda rösterna lugnt men nervöst på samma gång.

- Vaähou?, jag hörde mina egna ord komma ut oförstårligt.Den kvinnliga gestalten kramade om min hand mjukt och pussade den ibland stressat.

Vi kom in till ett stort rum som var hel vit med stora maskiner och ett stort bord ungefär i mitten av rummet.Personerna runt mig bärde upp mig och la mig ner på det stora vita bordet hastigt.

- Vi ses snart kära Alona, sa den kvinnliga gestalten.Allt var fortfarande suddigt och jag var yr med smått huvudvärk.

Den kvinnliga och manliga gestalterna gick ut från rummet och allt blev ljust på direkten.Synen blev bättre och jag såg ett starkt ljus från en lampa just ovanför mig.En man med en vit rock kom in med en lång spruta.Han kom fram till mig och han pilla två snabba gånger på sprutan, sedan siktade han den mot min arm.

Jag fick panik och satte mig upp i panik, några personer tog tag i mina armar och drog ner mig på direkten. Ingen återvändo alltså. 

Efter att snabbt stick i armen blev allt mer suddigt och jag blev trött.Ingen lugnande utom sövmedel, allt blev svart efter några korta minuter.

// MOHAHAHAHA...SPÄNNADE VA? ELLER det vet inte jag..kommentera gärna vad jag kan förbättra och tipsa, förändra och annat. Hoppas ni gillar det och jag kommer snart lägga upp ett nytt kapitel. OCH 10ÅNDE KAPITLET OCH REDAN ÖVER 2500 LÄSARE!!! JAG DÖÖÖÖR!!! TACK FÖR ALLA SOM HAR RÖSTAT OCH LÄST! Hoppas ni kommer läsa vidare och förlåt för jag uppdaterar inte ofta, internet strullar igen 3; ~ Kram - Nathalie. // 

In Sweden We Say Håll Käften.Nơi câu chuyện tồn tại. Hãy khám phá bây giờ