Just a roomate? (Sv)

Del 57- Duschande slagsmål

"Så det är allt" Moa ger mig en seriös blick när jag ställer mig upp, men jag gör mitt bästa att ignorera den. 

"Om det var allt, så måste jag tyvärr gå" Säger jag och jag märker hur Samuel också ställer sig upp från där han suttit på golvet. 

"Och Samuel behöver inte följa med" Säger jag till honom men han skakar på huvudet. 

"Nej, Samuel ska följa med" Säger han och jag vänder min blick till de andra som nu stirrar på mig och Samuel. 

Kan de sluta stirra?

"Men vi skulle ju diskutera den viktiga uppsatsen vi har" Säger Moa och jag vet om att hon egentligen försöker få mig att stanna så hon kan få ut sanningen ur mig. 

"Nej" Säger jag och hon tittar lite chockat på mig. 

"Ring ifall det är något" Säger jag till henne och med det går jag ut ur deras lägenhet. Jag märker av hur Samuel går efter mig men ignorerar det. 

"Kan du låsa upp?" Frågar jag eftersom jag själv inte har min nyckel med mig och han står still en bit ifrån dörren.

"Linnea, vad är det?" Jag skakar på huvudet och tar till ett leende. 

"Vadå? Jag är bara lite trött" Ljuger jag och Samuel ger mig en 'jag tror inte på dig' min. 

"Vi båda vet att det är en lögn" Jag släpper leendet och pekar mot ytterdörren som nu har en julkrans på sig. 

"Samuel, lås upp dörren" Ber jag honom och han låser upp så vi båda kan gå in och ta av oss våra skor.

"Kan du säga vad som är fel nu?" Frågar han och jag tar ett djupt andetag. 

"Detta mellan oss, det är typ.. nytt? Utan för det så kallade normala? Jag vill bara inte att Moa, som egentligen borde få veta det, ska få veta det riktigt än. Hon får alltid veta allt om mig, och nu har jag typ en inre konflikt om jag ska säga något eller inte" Säger jag och tittar ner i marken samtidigt som jag går ut i köket. 

"Jag förstår dig" Säger Samuel och jag tittar upp. 

"Men jag känner mig elak, jag menar hon förtjänar ju att få veta" Samuel rycker på axlarna och ställer sig lutad mot diskbänken. 

"Om du inte känner att du vill berätta för henne ska du inte känna dig tvingad till det, känn dig inte pressad av något. Inte heller av oss, för vi tar det i takten du vill, okej? Känn dig inte tvingad till något och känner du dig obekväm, säg till" Jag nickar och tittar ner i bordet jag sitter på. 

"Varför stannade inte du hos dem andra? Jag kommer sitta hemma och plugga hela dagen" Han suckar och stämningen förändras. 

"Jag har ett viktigt möte" 

"Utan de andra?" Frågar jag och han ser koncentrerat framför sig, en seriös blick. 

"Jag ska prata med mamma, så du behöver inte oroa dig" Svarar han och jag river loss en lös flisa från bordet. 

"Om att du är bortlovad?" Frågar jag tyst och hör hur Samuel skrattar till. 

"Jag är inte bortlovad, hon sa det endast för att hon försökte skrämma iväg dig" Jag tittar upp och ser hur Samuel har en blick som jag tror beskrivs bäst som 'jag är van'. 

"Aha, okej" Säger jag och tittar ner i mitt knä igen.

"Borde du ändå inte ha något typ, vapen?, Med dig? Jag menar du hotar ju hennes framtid också, inte att jag vet ifall din mamma någonsin skulle göra något, men om di-" 

"Linnea, jag klarar mig. Du behöver inte oroa dig, okej?" Jag tittar upp och ser hur Samuel ler till mig från andra sidan köket, vilket får mig att ta ett andetag och lugna mitt oroande. 

"Okej, jag vill bara vara säker"

"Och det kan du vara, jag kommer vara tillbaka om några timmar" Säger han och jag nickar. Han går sedan ut ur köket och mot hallen med mig gåendes efter honom. 

"Hälsa ett förlåt från mig, eftersom jag typ kidnappade dig ifrån henne" Säger jag med ett lätt skratt och sätter en hårlock bakom örat, innan Samuel, som nu har en jacka och skor på sig, tittar ner på mig med ett leende. 

"Det ska jag, lycka till med vad det nu än är du pluggar på" Säger han och jag skrattar till innan jag ställer mig på tå och lämnar en lätt puss på hans kind, vilket får han att le lite innan han vänder om och går ut ur dörren. 

"Dö inte" 

"Jag lovar"

***

Nynnandes på Adeles rolling in the deep stänger jag av duschen och lindar in mig i en stor grå handduk. 

"We could have had it all" Jag drar undan det svarta draperiet och trillar nästan bakåt när jag ser Samuel stå vid vasken. 

"Du skräms!" Säger jag och drar åt handduken tajtare runt mig, bara för att sedan se hur Samuels knoge han lutar mot det stora handfatet är blodig. 

Var det inte han som sa att han inte skulle slåss?

"Förlåt" Hör jag han mumla samtidigt som han duttar en vit handduk med rosa fläckar på sin läpp på sidan jag inte ser. 

"Hur länge har du varit här inne och hur kom du in utan att jag märkte något?" 

"Du duschar med öppen dörr, och inte jätte länge" Svarar han och vänder sitt huvud för första gången mot mig. Det ser inte så dåligt ut, så jag antar att han antingen inte ens varit i ett slagsmål eller kickat de andras rövar. 

Alternativ två verkar ju lite mer troligt med tanke på blodet på hans knogar. 

"Du har varit i slagsmål" Säger jag seriöst och korsar mina armar, vilket får han att sätta sig ner på toaletten med en seriös blick. 

"Det var inte planerat" 

"Jag bryr mig inte, vann du?" Hans ansiktsuttryck förändras och han tittar ner på hans händer. 

"Det kan man säga" Svarar han och jag står kvar, stirrandes på honom som jag vill att han ska känna sig stolt men fortfarande känna skuld. 

"Det eskalerade, pappa hade skickat dit andra och mamma hade inget att säga om det, så jag gissar att min ilska tog över" Säger han lite skamset men fortfarande allvarligt. Jag rättar till handduken och sträcker sedan handen efter handduken han tvättat sin läpp med, innan jag tar upp hans händer och börjar torka av dem. Jag sätter mig på knä framför honom och torkar av hans händer varsamt och försiktigt. 

"Vill du prata om det?" Erbjuder jag, min blick fortfarande på hans händer han håller fram. 

"Nej" Jag släpper hans händer som nu inte är blodig längre och ställer mig upp. Utan att säga ett ord går jag över till vasken och sköljer ur den innan jag vänder mig om och möter hans blick. 

"Är du hungrig?" Frågar jag och han knyter sina händer, fortfarande sittandes bredbent på toalettlocket. 

"Inte så" Jag nickar och öppnar ett av skåpen, där jag tar ut en salva. Jag skruvar av locket på tuben och klämmer ut lite på mitt ena finger innan jag går tillbaka till Samuel och tar tag i hans ansikte. Försiktigt duttar jag på salvan över hans överläpp, som är svullen och sprucken. 

***