Reaper13

Erbjudande

snabbt korsar jag stadens gator, smiter då och då in i en genvägs gränd. För att komma till hamnen så fort som möjligt utan att dröja länge. Jag har andra uppdrag jag blivit lovad att göra. fler personer att göra AVs med. snabb som en vessla utan och att lossas om att jag har bråttom till en båt så springer jag förbi folk. Då och då ser jag några nickade mot mig. banditer, mördare, jägare och mutare, som vet vem jag är så väl håller sig undan men är respektfullt nyfikna. Det är bara ett fåtal som vågar växla ord med mig. Inga vänner har jag... bara bekanta kan man säga. Bekanta som jag inte har så stor kontakt med men som jag handlar med. Jag arbetar ensam och gillar inte stora grupper.

Äntligen kommer jag ut på öppen yta men stannar i skuggorna för att söka efter målet innan jag kliver ut inom synhåll. Vid husväggen på andra sidan strax över allt står en välbekant figur med tre andra personer. Mannen är kortare men har mer muskler än mig. Med röd-orange hår som är bakåtkammat hår över den slanka nacken. Hans ögon är livliga och grönblåa med långa ögonfransar. Näsan är smal och lite krökt som från ett snytingslag. Ansiktet är kantigt och huden är solbränd. Iförd mörkgröna kläde med ett praktfullt svärd i sidan. Han samtalade lågt med vakterna medan han ser sig omkring med spänt ansiktsuttryck. Jag rynkade på pannan och kliver snabbt ut och tar stora kliv över den stora och öppna ytan. Han ser upp och blicken fastnade på mig. jag ställer mig framför honom på ett säkert avstånd och håller garden uppe för att inte riskera något som skulle gå illa.

– Death Wolf Min vän! har du klarat uppdraget? Ler mannen som kallade sig Lizard med en skämtsam ton. Jag drar fram brevet ur rockens innerficka och ger det till honom. Han flinade då han ser blodfläckarna på pappret men stoppade det innanför fickan. För att sedan ge mig en påse med mynt. Jag väger det i handen innan jag lägger det i fickan som brevet hade legat i.

– jag antar att du vill ha mer uppdrag? frågade han då jag tålmodigt står kvar.

– du är inte så pratglad i dag kära varg! suckade Lizard spelade sorgsen. Sneglande så ser han på mig men skrattade sedan åt min allvarliga min.

– jag har ett erbjudande... inte så många få det här. Men jag vill värva dig i min organisation. Vi kan behöva en sådan som du i våra planer. Det är så att vi har kommit in i farliga tider. Dem vi måste... sopa... bort är hårt bevakade och vi behöver dig för dig. Så tänk till. vill du sluta dig till Reapers sällskapet? det blir tyst och jag står blickstilla på min plats och bara ser på honom. Var detta ett bra alternativ? ska jag ta det säkra före det osäkra. i en svepande rörelse som fick kappan att fladdra efter mig så vänder jag mig om och började gå.

– vi betalar bra! sex hundratusen guldmynt! ropade Lizard efter mig och jag stannade till.

– hur mycket får du betalt av bara småjobb? vi kan betala mer om du sköter dig bra! ge dig mat, vapen och husrum? vad säger du? Kontraktet gäller ett helt år! jag vänder mig sakta om och han flinade mot mig

– lurar du mig och jag sätter ditt avhuggna huvud på en påle åt kråkorna så att dem kan äta upp det skämtet dem kallar din hjärna! morrade jag och tar några steg mot honom. Han svalde nervöst men log sedan stort.

– så vad säger du? han räcker fram handen och jag greppade den hårt.