Lever jag? del 2

1 0 0
                                    

Tomika fick syn på en lerikoi hon sprang iväg till den så fort hon kunde för att gömma sig men hennes sår gjorde det svårt för henne att springa. Tankarna ekade i hennes huvud och hon kände hur marken började mullra för att den kom närmare och närmare. Hon slängde sig sista biten och hann precis ta skydd innan den kom hela hon skakade när den sprang förbi och hon kunde inte höra sina egna tankar.


Efter ca 2 minuter tittade hon ut för att vara säker på att det inte kom flera, när hon kom upp på fötterna igen kände hon hur hennes ben nästan inte tillät henne att gå upp men hon hade bestämd att hon inte skulle dö än så hon tvingade sig själv upp på bena igen och sen borstade hon bort all kimolio, (jord liknande fast rosa)


sen sprang hon iväg för att hitta något ätbart hon letade länge och hittade inte mycket allt hon hittade var några få alipokimoi frukter (som ett äpple fast gult) hon åt upp allt och sen gick och la. När hon låg där och sov så började hon dröma när hon vaknade upp i sin dröm så var allt vit hon kunde se sina föräldrar och bror men hur mycket hon än kämpade för att komma till dem så kunde hon inte hon fick syn på ett stort mörker mitt i det vita men hon fortsatte försöka springa till sina föräldrar sen kom det, mörkret det slukade henne och hon vaknade och sa högt till sig själv: lever jag? 


Hon började känna runt på sig själv och hennes omgivning för att vara säker att hon fortfarande levde, hon kom fram till slutsatsen att hon tror att hon lever. Hon tittade runt i den stora gröna skogen och kände sig liten, ensam och hjälplös hon tittade runt och la märke till hur vacker skogen faktiskt var hon hade tappat all panik för tillfället hon tittade långsamt runt och fick bara syn på 2 små veilikomi (hund/varg liknande fast mindre) valpar som lekte med varandra.


Hon la sig ner ett tag och bara slappnade av hon tänkte på att många av hennes art var monster att dom dödade utan anledning att hon och hennes onda drottning var väldigt lika hon rös när hon tänkte på det. Hon gick upp och kände att hennes ben hade blivit värre hon drog upp ena byx benet och tittade lite panik slagen på såret som hade blivit infecterat, hon staplade iväg till platsen där hon hade fått tag ialipokimoi frukterna igår till hennes förvåning så fanns det inga kvar trött på livet gick hon runt i skogen och letade efter något att äta.


Hon fick syn på lite djur som hon kanske skulle kunna äta men bara tanken av det gjorde henne illamående hon fortsatte att stapla iväg när hon hörde en grupp människor som red på hiomioner (lite som hästar men starkare och dom har mycket större öron) hon tittade ditåt och försökte tvinga sig själv att springa iväg hon hörde hur dom kom närmre och närmre...  

You've reached the end of published parts.

⏰ Last updated: Jan 12, 2018 ⏰

Add this story to your Library to get notified about new parts!

TaviearietWhere stories live. Discover now