Berlocken

Berklocken

Var är den?! Var är den?! Jag letar frenetiskt i mina hyllor och lådor. Det ligger kläder och saker över hela golvet och jag slänger ut lite till. Den är inte här! Jag hoppar ut i köket på ett ben med byxorna halvt på.

Loke sitter på köksbänken och slickar sin svarta tass. Jag knäpper mina byxor och rusar panikslaget omkring i resten av lägenheten. Vart kan jag ha lagt den?!

Lokes guldiga blick studerar mig noga. Till slut måste jag ge upp och inse att den inte är här hemma. Kanske på jobbet? Jag rycker åt mig min halsduk och springer ut till hissen. Jag trycker hysteriskt på hissknappen till lobbyn och dörrarna stängs på tok för långsamt. Skorna klickar otåligt mot hissgolvet.

Jag ser mig snabbt omkring och drar ner min mössa till nacken och virar halsduken över min mun och näsa. Med darrande händer öppnar jag bilen och kör farligt snabbt till kontoret. Jag kliar mig frenetiskt och städerskan tittar konstigt på mig när jag springer in i hissen.

Till slut kommer jag upp till min våning och använder nyckelkortet för att öppna glasdörren till mitt kontor. Jag tittar snett upp, ser kameran och täcker snabbt mitt ansikte med handen. Såg den mig? Jag går med böjt huvud till mitt skrivbord och börjar vårdslöst leta bland lådorna där. Skenorna gnisslar, pennor rullar fram och tillbaka, lådor smäller och dokument fladdrar till all rörelse. Jag kliar mig på svanskotan och fryser till. Ånej! Jag piper skräckslaget till och vet inte vad jag ska göra av med mina händer.

Jag springer tillbaka i hissen och försöker att inte se in i speglarna som omringar mig.
"Vart kan den då vara?!", stönar jag frustrerat och knyter händerna.
"Hos Jonatan!" I nästa sekund är jag i bilen igen och måste hela tiden rätta till min halsduk. Jag svänger snabbt in på Jonatans uppfart och snubblar ur bilen. Mina skor trillar av och ryggen börjar böja sig men jag tar mig fram till hans hus. Jag lyckas få in nyckeln på första försöket och springer in.

Jag hör duschen från ovanvåningen och springer in till hans sovrum och börjar leta. Armbandet är inte här. Duschen stannar och jag hinner bara halvvägs.
"Becca!", ropar han bakom mig. Jag håller halsduken över ansiktet så att bara ögonen syns. 
"Hej, Jonatan.", säger jag och hör honom komma närmare. Mina ben börjar böja sig och mössan verkar inte kunna stanna kvar mycket länge till.

"Jag trodde inte vi skulle mötas förrän imorgon. Eller är dejten idag?", frågar han. "Har du sett mitt armband? Den som jag alltid har på mig, med berlocken i form av en måne?", frågar jag med blicken mot golvet. "Ööö, inte här... Vad jag minns så såg jag den i sängen hos dig.", säger han och jag får ett heureka-ögonblick. Min säng! Där letade jag inte!
"Tack Jonte.", säger jag och hinner nästan smita ut.
"Vart ska du?", frågar han mjukt och då får han tag i min halsduk och jag tappar den. Vi ser rakt på varandra. Han skriker av fasa och jag täcker mig snabbt.
"Ditt ansikte!", utbrister han chockat och jag springer till bilen.

Jag trycker plattan i bottnen men känner hur mina ben börjar krympa och kläderna blir större.
"Nej! Inte nu! Inte än!", skriker jag och börjar förlora greppet om ratten. Jag sjunker ner i sätet men ser min lägenhet på avstånd och får nytt hopp. Jag ställer bilen mitt i gatan och springer mot trapporna, jag gör inte samma misstag igen. Mina byxor glider av och linnet sitter knappt kvar.

Det går mycket snabbare med trapporna och jag har nycklarna redo. En granne ser mig och hon skriker högt över den groteska varelsen framför henne. Jag kryper ihop och fräser åt henne innan jag kommer på mig själv och försöker öppna dörren till lägenheten. Nyckelhålet är i min ögonhöjd och nycklarna känns tunga i min hand men jag kommer in precis innan mina händer börjar förändras.

Jag springer mot mitt rum men mina ben kan inte längre hålla tyngden och jag går ner på alla fyra.
"Nej!", skriker jag och stretar mig ut genom det för stora linnet. Mina klor fastnar i tyget och jag kämpar panikslaget med att komma loss.

Ett duns får mig att se mot mitt rum. Loke kommer ut från rummet med armbandet i munnen och jag morrar åt honom. Ge mig armbandet! vill jag skrika men jag kan inte längre prata. Loke stoppar tassen i armbandet och rör vid berlocken. Då börjar han växa. Pälsen försvinner sakta och hamnar i en hög på golvet, armarna och benen blir längre, bröstkorgen blir bredare och de långa öronen växer tillbaka in. Den långa mannen rätar på sig, ser ner på mig och knäpper armbandet om sin handled.

"Du bröt mot vårt avtal, det var min tur för länge sen syster.", säger nedlåtande och tar fram sina kläder som jag la undan för länge sen. Han tar sina nycklar, rättar till sin slips och ger mig ett slugt leende.
"Jag undrar hur lång tid det tar innan de börjar leta efter dig..." Nej, han kommer förstöra allt jag byggt upp! Jag hoppar mot hans ben med utdragna klor men han sparkar bort mig.
"Jag köper hem blötmat, det är bättre än det jag fick. Vi ses, kissemiss.", säger han nedlåtande. Jag fräser åt honom när han skrattandes går ut i friheten.