Kapitel 1- Vinna eller försvinna.
Fanny
------------
Fanny låg i sin säng och andades tungt och försiktigt, värken i magen och huvudet hade inte gått över än. Och det dunkade i handleden. Hon öppnade ögonen och vände blicken mot vattenglaset som stod på nattduksbordet bredvid sängen.
Det enda hon mindes från gårdagen var att hon gick hem från dansträningen, och sedan kände hon ett hårt slag i huvudet och en stund senare ett i magen. Sedan blev det svart och hon vaknade upp i sin säng. Hon vet precis vem det var, det har hon alltid vetat, men hon kan inte säga något. Hon får inte säga något. Det skulle förstöra hela hennes familj, och det är det sista hon vill. Så det fortsätter att hända ändå. Hon vet inte varför det händer. Men allt började när pappa stack och lämnade efter hennes mamma med sina två döttrar. Sedan dess har allting förändrats och hennes mamma är inte överhuvudtaget som förut. Dem brukade vara den lyckliga familjen som alltid bjöd hem folk på middag och skrattade tillsammans. Nu skrattar ingen längre, utan att man ser att det smärtar inom dom. Hon lyfte handleden och det stack till. Vad ska hon göra?
Någon knackar på sovrumsdörren, Fanny vänder sig om i sängen och ropar med en trött och försvagad röst "kom in". Det var Sophie, hennes äldre syster "skynda och klä på dig, mamma har inte vaknat än, så det är jag som kör dig till tävlingen idag".
Och då kommer hon ihåg. Det var idag som hon skulle på hennes första tävling. Hon torkar bort lite dreggel från ena kinden och gäspar stort, "vilken tid skulle vi vara där nu igen?" "Men är du helt dum i huvudet? Du ska vara där klockan 9:30 för att skriva in dig och värma upp, sedan är det repetition med dansgruppen klockan 10:00, och tävlingen börjar 10:20" säger Sophie irriterat. Fanny kollar på väckarklockan på nattduksbordet, 8:26.
Fanny sätter sig upp i sängen, hon försöker ställa sig upp, men allt bara snurrar och det dunkar i huvudet. Sophie kollar konstigt på henne, "hur mår du egentligen?" "Vet inte" säger Fanny med en ostadig röst. "Jag har ont i huvudet, magen och det sticker till i handleden när jag försöker röra på den." Sophie går fram och sätter sig på sängkanten. Hon kollar på Fanny men en förstående blick, "får jag se på armen?" Fanny nickar och Sophie lyfter upp den skadade armen försiktigt och kollar på den med en medlidande blick och man ser på Fanny att det gör ont. Sophie säger beslutsamt "jo den är definitivt bruten." "Va!" Fanny ser chockat upp från sin skadade handled på Sophie. Sophie skrattar till "nej lilla skit den är säkert bara stukad!" Fanny andas ut med lättnad "det där var inte kul!" "Det tyckte iallafall jag!" Säger Sophie och ler retfullt,"gå och klä på dig nu så fixar jag bandage till dig." "Men hur blir det med danstävlingen?" Säger Fanny oroligt, "jaha! Den nej det kan du glömma, du ska vila idag."
Fanny lägger sig ner i sängen igen, hon är helt tom inombords, hon vet inte vad hon ska göra annat än att bara ligga där. Det här hade hon sett fram emot i flera månader. Det är de ända som har fått plats i hennes huvud de senaste veckorna. Och nu är allt förstört, borta, helt kaputt. Hon sträcker sig efter mobilen för att ringa till dansläraren, hon slår numret med en ostadig hand, signalerna går. Sedan hör hon en röst i andra linjen, "hej det är Lovina Gustavsson" "hej Lovina, eh det är Fanny. Jag kan tyvärr inte komma på tävlingen idag" Lovina svarar lite besviket så som vuxna gör när dom fejkar en besvikelse "jaha, vad tråkigt, men krya på dig så ses vi på träningen nästa vecka igen" "ja det ska jag!" säger Fanny, och så lägger hon på. Och det är åter tyst i rummet, hon är ensam.
------------------------------------------
