Kevin, min underbara, älskade, döda kille

Kapitel 1

Vattnet slog mig rytmiskt på ryggen, det va det enda jag kände.
Det blev liksom att jag var ett med vattnet som stadigt strömmade ner på mig, jag vet inte hur länge jag satt där. Jag satt där och låtsades som att allt som var jag försvann med vattnet när det rann ner i avloppet. Jag satt där tills allt var borta. Allt som någonsin hade varit jag. Jag kände hur vattnet blev kallare och kallare och hur min kropp blev stelare och stelare tills jag inte längre kunde känna något.
Jag visste att det var dax för mig att gå ur ur duschen nu, men det var svårt att få min stela kropp att lyssna. Innerst inne ville jag vara här tills allt försvann. Men det fanns en röst som sa:
"Du SKA klara det här, vad skulle Kevin sagt om han såg dig såhär!? Huh!! Han skulle ha sagt ' ställ dig upp och fortsätt gå, även om du ramlar ställ dig upp och bara fortsätt att gå.!!' "
Jag grabbade fast vid de orden och tillslut lyfte jag på huvudet. Jag ställde mig upp och gick fram till handfatet. Jag stod där en stund och tvekade. Allt gjorde ont. Sakta tog jag fram ett löst rakblad från skåpet ovanför handfatet, jag höll den i handen och kollade argt på den, som om den bar ALL skuld för min älskade Kevin. Jag hörde i mitt inre hur en röst sa
"Du vågar inte, du kommer inte att göra det. Ha! Du är för feg... Gör det... Gör det... GÖR DEET!!!"
Jag började skrika och drog rakbladet hårt mot min handled tills blodet rann ner för armen och droppade ner på golvet. Jag slutade inte förrän hela min underarm var täckt av blod... Sen kollapsade jag och började gråta. Tårarna rann ner för kinderna

Det var så det började, hur jag sakta gick under för depression och ångest tills det enda som var kvar var ett minne om hur allt varit, hur jag varit och hur lycka kändes.
Min kära Kevin tog sitt liv och med det drog ner mig i avgrunden.

Efter en stund hade alla slår på min arm slutat blöda och jag ställde mig upp igen. Åter igen tvekande, men den här gången förändrad och inte på ett bra sätt... Jag gick in i mitt sovrum och satte på mig en svart luvtröja, med långa ärmar, som jag aldrig tidigare hade använt. Jag torkade håret och gick ner till köket för att kolla om mamma var hemma, om hon fortfarande var i sjukhuset eller var med Kevins mamma hemma hos de. Jag hoppades på det senaste, jag skulle inte orka att se hans mamma nu. Det verkade som att de förstod det för när jag kom ner till köket möts jag av en lapp som det stod
"Jag är hemma hos Hanna och Erik och kommer att vara där resten av kvällen. Jag vet att du vill vara själv, jag kommer hem runt 22.
Det FINNS mat om du känner av att du klarar av att äta... Älskar dig min vackra dotter <3"

Jag la ner lappen på bordet igen och gick ut i vardagsrummet, satte på Tv:n och la mig i soffan... Mamma skulle inte komma hem på tre timmar och jag behöver den tiden för att samla ihop mig så att jag inte bryter ihop när jag ser henne...