Det var en gång en syltkaka som hette Helmer Hålgersson.
En dag när Helmer åkte på sin syltkaksglassboard träffade han en liten pinne som hette Fabian Pinnelund.
Hallojsan, jag heter Fabian Pinnelund och jag är en pinne, sa Fabian.
Halloj, jag heter Helmer Hålgersson och jag är en syltkaka, sa Helmer.
Vill du gå på bio och äta salta pinnar, undrade Fabian.
Kul, sa Helmer entusiastiskt.
Förresten du kan kalla mig Fabbe, sa Fabian
och de gick iväg till bion.
Jag vill ha SYLTKAKOR, skrek Helmer psykopatiskt.
Men..men du är ju en syltkaka, sa Fabbe skräckslaget.
Jag tror att jag inte vill vara med dig längre Helmer du verkar "lite" superkonstig, sa Fabbe och sprang iväg skräckslagen.
Vänta på mig Fabban, ropade Helmer och sprang efter men Fabian var alldeles för snabb för Helmer.
SYLTKAKOR OCKSÅ, skrek Helmer efter honom.
När Fabian kommer hem sitter Helmer och väntar.
Vad tid det tog, sa Helmer.
AAH, skrek Fabbe, för han hade inte sett syltkakan.
Boooo, skrek Helmer.
Vad gör du i mitt pinnehem?
Jag väntar på dig, svarade Helmer.
GÅÅÅ UUUT NUUU, skrek Fabbe.
Helt plötsligt kom en manet in och sa:
Jag heter Musse Manet!
VAD GÖR DU HÄR MUSSE, skrek Pinnen Fabian.
Jag manetar mig, svarade Musse överentusiastiskt.
Sluta med det nu, sa Fabbe.
Hallojsan, jag heter Helmer Hålgersson och jag är en syltkaka.
Heeeeeeej, sa Musse.
Ska vi dansa cancan, undrade Musse.
YAAAY, skrek Helmer.
Nej ingen ska dansa cancan i mitt och mammas hus.
Men jag ska, sa Musse.
Då kom Fabbes mamma in genom hålet i dörren som Musse hade gjort när han försökte dansa cancan.
- Hej alla Fabians bästisar, sa Fabbes mamma.
Jag heter Ylva-Åsa Pinnelund och är Fabians mammis pammis.
De här psykopaterna är inte mina bästisar, sa Fabbe irriterat.
Oooh Mofasa, sa Musse.
Gåå uut, skrek Fabbe.
Men lilla Fabian det är inte så man behandlar vänner, sa Fabians mammis pammis.
Todelooo, sa Fabbes pappis dampis.
Pao Pappa gå, sa Fabbe.
Nej jag tänker inte gå när det är party, allt som behövs är lite musik, ljus, dekorationer och godis.
DEEET ÄÄÄR IIINTEEE PAAARTYYY, skrek Fabbe.
Jag går och hämtar lite salta pinnar, sa Ylva-Åsa och sprang iväg och skrek för att hon hade så kul.
Hej jag heter Pao Paul vad heter ni, undrade Fabians pappa.
Jag heter Helmer, sa Helmer.
Och jag heter Musse, sa Musse.
YOU ARE READING
Psykopaterna och pinnen
TerrorDenna bok är den mest oseriösa boken jag någonsin sett! Jag och min vän Cecilia började skriva den i femte klass och jag hittade den i mina dokument för några månader sen. Den är helt klart värd att läsa om du är lika cray-cray som oss. Den är på sk...
