Om jag var du

Lördag

Efter ca.1 timmes bilfärd med skrikande småsyskon,töntig musik och 3 kissepauser så är vi äntligen framme i stan.

Jag bestämmer mig direkt för att gå själv,jag orkar inte en minut till med dem just nu....

Vi bestämmer att vi ska träffas på Donken om 2 timmar och äta en mysig och väldigt trevlig familje lunch tillsammans,yeay!

Snabbt tar jag ut min skinnjacka och min plånbok ur bagaget och börjar gå med raska steg mot min favorit affär.

Jag provar en massa snygga plagg men bestämmer mig för 2 t-shirts med tryck på och ett par små blommiga shorts.

Nöjd och glad över mina fynd går jag ut ur affären igen,men hinner inte långt förrens att jag krockar in i något eller någon....

Jag känner en hård duns mot marken och jag tittar mig förvirrat omkring för att förstå vad som hände...

Det är då det händer,jag tittar in i världens vackraste ögon,de där djup blåa.

Det blir en lite pinsam situation där vi vi båda sitter på marken,jag och den där killen med de blåa ögonen.

Tillslut ler han mot mig och presenterar sig som Viktor.

-Hej,säger jag och känner hur mina kinder blir lite lagom rosa och varma...

-Kom,jag hjälper dig upp säger han samtidigt som han sträcker fram sin hand.

Jag ställer mig upp och det är då jag märker hur ont jag har i min högra fot.

-Aj,säger jag tyst men får ändå Viktor uppmärksamhet.

Han tittar ner på min fot och säger sedan:

-Ojdå,den är ju alldeles svullen!

.