Varför ska ni alltid hacka?

Inledning

Jag fattar bara inte...Jag fattar inte vad som händer

I första sekund så sitter jag på bussen till Roslagsbanan och i den andra så är jag på skolan där mardrömmar blir sanna men bara om det sägs minsta lilla sak. Den där lilla saken kan vara vad som helst

"Kan du stänga av musiken är du snäll?"

"Kan ni snälla vara lite tysta? jag kan inte koncentrera mig"

"Kan jag få gå till sjuksköterskan?"

Varje gång...varje gång får man ett suck, himla med ögonen eller kanske till och med ett litet hack tillbaka. Min ångest ökar för varje gång jag blir anklagad för något som jag inte fattar vad jag gjort fel och jag fattar inte att dem inte kan se vilka jävla hycklare dem egentligen är...

Bakom min mask sitter det en hel personlighet som består av så mycket ångest och aggression så att jag kan nästan inte sluta skada mig själv. Mitt omvända beteende slår om då jag inte fattar vem jag ska anklaga, mina röster? mig själv? hen som hackar på mig?

Hur fan ska jag veta? 

Ibland så kan jag inte svara på det själv...mina ångest attacker blir värre och jag får dem till och med när jag sover i form utav mina värsta mardrömmar...

Inbrott

Männ

Getingar

Monster

Mörker

Fel

När tar det slut? När ska någon ens se att jag bryts ner mentalt varje dag...jag går igenom min mardröm varje dag...och ingen ser det... Ingen ser mitt lidande och dem enda som jag vet bryr sig och skyddar mig är mina kompisar och familj...

och DU, ja du...du vet vem du är...du är fan inte välkommen längre...jag är snart så sönderkrossad att du kommer ångra dig när jag inte är kontaktbar längre...