Instagram-d.l ✓

8.1

Emblas perspektiv

Jag hade precis bytt om, jag hade satt på mig ett par vita mjukisbyxor och en svart crop top som var snörad i bysten. Jag drog ur den slarviga tofsen och satte upp mitt hår i en slarvig knut istället. Till sist satte jag på lite puder så att jag inte skulle se så glansig ut i ansiktet.
Varför jag fixade iordning mig inför att Dante skulle komma vet jag inte. Det var inte direkt så att jag brydde mig så mycket men ändå på nåt sätt var det en liten röst dom sa till mig att han måste tycka att jag ser bra ut.

Tiden gick och Dante skulle ha kommit för tio minuter sedan, jag suckade och i mitt huvud började tankar som "han hatar dig" "varför skulle han vilja träffas igen efter allt du gjort?" "han vill inte träffas" snurra runt. Tänk om han faktiskt inte ville träffa mig.

Mina tankar avbröts av att någon ringde på dörren, jag gick försiktigt ut i hallen och öppnade dörren och där stod han. Han tog ett kliv in i hallen och vi bara kollade på varandra, det kändes som att det gick flera timmar men det var säkert bara nån minut. Han gick ännu längre in i hallen och nu stod vi bara några centimeter ifrån varandra, jag la försiktigt mina armar runt hans nacke och han satte sina händer innanför min tröja, på min höft.

Det kändes så bra att äntligen få känna hans beröring igen, jag hade verkligen saknat honom.
Han drog mig ännu närmare sig och jag kände hur fjärilarna i magen tog över. Jag stor armarna tajtare runt hans huvud och pressade minna läppar mot hans. Jag skulle bara vilja pausa tiden nu för just i detta ögonblick så är allt perfekt. Jag ville aldrig att vår kyss skulle ta slut, men precis som allt annat så gjorde den det.

Vi gick in till mitt lilla vardagsrum och satte oss i soffan. Han kollade på mig med en blick som var svår att tyda. Istället för att försöka lista ut det så satt jag bara framför honom och studerade varje liten millimeter av hans perfekta ansikte. Dock avbröts jag av att han öppnade sin min och sa

"Jag har saknat dig Embla"

"Jag har saknat dig också Dante"

"Har du?"

"Ja, skiter faktiskt i om det blir drama, vill bara vara med dig"

Han la sina armar runt mig och drog mig närmare. Vi satt så i några minuter, han var världens bästa.

Det hade gått några timmar och vi hade precis ätit upp våra pizzor som vi hade fått hembeställda från onlinepizza. Vi hade det jättemysigt, det varade dock inte så länge

"Ehh, jo Embla..."

"Aa vadå?"

"Du vet han Lucas på din instagram..."

"Vad är det med honom?"

"Han var väl bara som plåster på såren efter mig...?"

Man hörde hur osäker han var när han sa det sista.

"Ehm, nej..."

"Vänta så du älskade honom påriktigt?"

"Jag älskar honom fortfarande"

"Vänta va?"

"Lucas är min bästa vän, vi gick på samma dagis som små och vi gick i samma klass fram till gymnasiet"

"Jaha, det förklarar allt, men du skulle aldrig kunna få känslor för honom eller?"

"Nej verkligen inte, för det första så är han som en bror för mig och dör det andra så är han gay så vi hade ändå aldrig blivit tillsammans eller något"

Nu hördes det en lättad suck i rummet, jag hade aldrig trott att Dante skulle bli avundsjuk på Lucas, min bästis sedan barnsben, men det hade ju Dante såklart inte vetat.

- - -

Vi hade precis gjort oss iordning för att sova, klockan var runt halv två på natten och vi hade bara legat i min soffa och myst fram tills nu.
Vi låg nu i min säng, han låg bakom mig och hade sina armar runt min midja.

"Jag älskar dig"

Hördes Dantes röst tyst i rummet innan han kysste mig.

"Jag älskar dig också"

Det var det sista jag kommer ihåg innan jag somnade, i min säng med Dantes armar runt mig och hans haka på min axel

Hoppas ni gillar detta kapitel, det var ytterligare ett vanligt kapitel. Denna boken är alldeles snart slut, känns typ hemskt att avsluta den även om det kommer en uppföljare?