I'm Fine! #Wattys2014 (swedish)

I'm Fine- Kapitel 4

Jag vill bara skriker ut all ilska och sorg inom mig.

-Aha.. Svarar Madde och ler.

-Jag ska nog fortsätta sortera böcker! fortsätter hon och försvinner iväg mellan bokhyllorna.

-gör du det! Säger jag och slår upp min bok igen

************************

Efter sådär 10 minuter slår jag ihop boken igen..

Jag reser mig upp från fåtöljen och går ut ur biblioteket.

Det kändes som om jag suttit där jättelänge men på riktigt hade jag bara suttit där i 15 minuter.

Jag går igenom korridor efter korridor och tillsist är jag framme vid mitt klassrum igen.

Jag öppnar försiktigt dörren och stiger in.

-Emelie Andersson! Varför är du så sen? Säger vår Svenskalärare Andreas

-J-Jag glömde bort tiden i biblioteket.. Stammar jag.

-Jag tolererar inte att du kommer femton minuter sent till en mycket viktig lektion!

-Nej just det! Hör jag Becka säga längst bak i klassrummet

Jag går och sätter mig längst bak i klassrummet och låtsas som om jag inte hörde vad Becka sagt.

Lektionen går trögt och jag kan inte sluta tänka på killen med det fina leendet som hjälpt mig i korridoren imorse.

Manfred.

-Ja! Då var lektionen slut för idag! Ni kan gå på lunch nu!

Alla reser sig upp och lämnar rummet.

Jag sitter kvar för att jag vet om att Andreas vill prata med mig om att jag kom försent.

-Så.. Emelie, varför var du sen? Börjar han

-Jag läste en jättebra bok som jag bara inte kunde slita mig ifrån! Säger jag drömmande.

-Jag vet! Visst är det fantastiskt när man hittar en riktigt bra bok? Säger Andreas lika drömmande som jag nyss gjort

Jag visste att han skulle gå på det.

-då förstår du varför jag kom sent? Fortsätter jag nöjt

-Ja, men händer det en gång till...

-Så blir det kvarsittning! Jag vet! Avbryter jag honom

Han har gått igenom med oss hundra gånger vad som händer om man kommer försent två gånger.

-Du kan gå nu! Säger andreas nöjt och börjar fibbla med några papper.

Jag reser mig upp, tar min väska och går ut.

Jag ser mig inte riktigt för och med en snabb duns så ligger jag på golvet.

-Oj, förlåt! Säger en röst.

Manfred.

Jag slår upp ögonen och framför mig står Manfred med en förfärad blick.

-Du ska inte säga förlåt! Det var jag som inte såg mig för! Skrattar jag, reser mig upp och borstar av allt smuts från kläderna.

-Vart ska du? Säger manfred glatt och ler

Guud vilket leende! Så himla fint!

-Matsalen! Säger jag och ler tillbaka.

-Jag med! Hans röst gör mig så glad på något sätt

-Vill du sitta med mig och Hanna på lunchen? Fortsätter han

-Om jag får så gör jag gärna det! Säger jag

Jag och Manfred går till matsalen tillsammans där de möter upp hanna.

-Hej Manfred! Säger den mörkhåriga tjejen kallad Hanna

-Hej Hanna! Svarar han glatt

-Vem är det här då? Säger hon glatt

-Emelie, det här är Hanna, Hanna, det här är Emelie! Säger han nöjt och jag och Hanna skakar han.

-Trevligt att träffas! Säger hon högtidligt

-Detsamma! Skrattar jag

Vi går in i den stökiga matsalen där alla elever sitter och äter.

Vi sätter oss vid ett eget litet bord i hörnet av matsalen.

Hanna är jätterolig och trevlig också för den delen.

Med Manfred och Hanna känns det som om jag hör hemma.

Vi har liksom samma humor, vi tänker likadant..

Så synd bara att vi inte går i samma klass..

________________________________

TADAAAAA!

Kapitel 4!

Jag fick en fråga om hur gammal Jonte (AKA Jonathan, Emelies lillebror) är.

I troublemaker är han 12 och i denna är han 13..

Emelie, Manfred, Hanna, Becka och typ alla andra är 15-16 (emelie har fyllt 16) och går alltså i 9:an

Yup! Det var bara lite snabb fakta!

Kommentera gärna vad ni tycker och prenumerera även på

Manfreds youtube kanal: Manfred Erlandsson

Hans Instagram: manfrederlandsson

Hans Twitter: magiskemanfred

Min instagram: cheerleader.tilde