Kapitel 9

77 2 0
                                    

Ludwigs perspektiv:

Det har nu gått en vecka sedan Noel berättade vad som hade hänt. Och jag har tagit ett beslut som gör så jävla ont. Jag ska lämna Zara. Jag är tvungen. Jag kan inte riskera hennes liv bara för att jag ska vara lycklig, hon måste kunna fortsätta sitt liv utan att bli skadad eller sårad. Hon förtjänar bättre än det här.
Vi har bestämt att vi ska träffas på det vanliga stället. Ängen. Det är aldrig någon annan människa där och det är därför vi brukar gå dit för lite ensamtid.

Zaras perspektiv:

Jag ska snart möta Ludde vid det vanliga stället. Jag är lite nervös eftersom han lät ganska konstig och nedstämd när han ringde mig.
Nu är det bara 20 min tills vi ska mötas så jag måste börja gå. Jag slänger en sista titt i spegeln innan jag är utanför lägenheten och påväg mot Ludde.

20 min senare*

Där borta sitter min älskade Ludde. Han som jag är så otroligt förälskad i. Jag sätter mig bredvid honom i det gröna gräset. Jag märker att något är fel när jag kollar in i hans ögon och han i mina. Det är verkligen dem finaste ögonen jag sätt. Jag kan verkligen se oron i hans ögon och han verkar se min.
"Zara jag.." han hinner inte längre förrän jag har avbrutit honom. "Ludwig vad är det? Snälla säg jag är jätteorolig", och det är jag verkligen, orolig. "Zara jag älskar dig och kommer alltid att göra men vi kan inte vara vi längre." Jag kollar djupt in i hans återigen vackra ögon. Han börjar att fälla tårar och då kan jag inte heller hålla mig. "Va, vad menar du med att inte vara vi?!" , "Jag kan inte låta dig ta risken att gå miste av ditt liv bara för att få vara med mig." Säger han och då krossas mitt hjärta i tusen bitar.

Ludwigs perspektiv:

Det här kan ha varit det värsta jag gjort. Jag har aldrig mått såhär dåligt av att se någon så sårad förut. Jag älskar henne. Det kanske låter helt dumt men jag gör det här för henne.
Hon bara sitter där helt hjärtekrossad och jag likadant. Hon reser sig upp för att gå när jag tar tag i hennes hand. Hon vänder sig om och kollar in i mina ögon. "Låt mig bara få känna dig en sista gång." Säger jag och drar ner henne i min famn. Jag kysser hennes läppar mjukt innan det övergår till grovt hångel. Vi tar av oss våra kläder och får en sista gång känna varandra...

You've reached the end of published parts.

⏰ Last updated: May 11, 2018 ⏰

Add this story to your Library to get notified about new parts!

På låtsas- L.KWhere stories live. Discover now