Krigsflickan!

Kap.1

Jag vaknade och var alldeles svettig! Jag hade haft en mardröm igen.

Kriget hade börjat när jag var 5. Nu var min och 50 andra familjer i ett stort underjordiskt skyddsrum. Jag har vart här i 8 år. Hoppas kriget tar slut snart!
En stor och rostig dörr öppnades. Alla kollade dit av förvåning! En man kom ut med en mikrofon i handen.
-lystring! Skrek han i mikrofonen.
-vi kommer testa alla pojkars och mäns stridsförmågor!
Jag andades lugnt och tänkte att jag kommer inte testas! Men det var då det slog mig! Min pappa kanske måste ut och strida! Efter ungefär en halv timme ropade dem ut i högtalarna
-Peter Smith det är din tur!
Det var min pappa!
-Simone ta hand om Sally!Sa han till mig. Jag väntade med Sally en stund. Men sedan orkade jag inte längre!
-Sally jag ska bara göra en sak... jag kommer tillbaka snart! Sa jag.
Jag öppnade den rostiga dörren till rummet pappa hade gått in genom.
-Gratulerar du klara testet! Sa en man
-vad kommer hända nu? Fråga Pappa.
-du kommer strida, vad trodde du? Svara mannen.
-Men om jag klarar testet bättre än min pappa låter ni honom stanna och tar mig istället! Skrek jag till dem.
-vad kom du ifrån? Sa en man son satt vid ett bord i ett hörn av rummet.
-om jag är bättre tar ni mig istället! Skrek jag.
-gör inte det Simone, sa Pappa.
Jag vet inte vad som hände men jag gjorde hinderbanan så snabbt att det kändes som att min förtret skulle trilla av! Sedan sköt jag mitt i prick med pistolen. Sedan var jag klar med testet det var bara det att det var så konstigt! När allt hände så snabbt?!
-va beredd på strid! Sa den ene manen som såg så häpen ut så han nästan tappa hakan!
-Simone du borde inte gjort det! Skrek pappa.
-Pappa ta hand om Sally, sa jag och följde efter en av männen...
-du får vara redo på strid imorgon, sa mannen.
Imorgon är det hej då med Simone Smith, Imorgon blir min sista dag! Tänkte jag och en tår föll ner för kinden...