Perfekt illusion

Del 1 av 3.

Joanne kunde känna hur hjärtat började att slå allt hårdare och mer intensivt. Hon förstod att det här verkligen skulle bli av. En känsla av nervositet hade hunnit växa inom henne under den korta stunden från att hon satte sig i taxins baksäte för tio minuter sedan till att bilen nu hade stannat till vid uppfarten till festlokalen.

"Jag kan inte fatta att vi faktiskt är här!" Linn pep till av glädje innan hon högg tag i Joannes hand och tryckte exalterat till den. "Vi ska äntligen gå på fest tillsammans med sistaårseleverna."

Joanne skrattade åt hennes ivriga vän som var överspänd inför festen. Linn hade redan hunnit måla upp flera olika scenarion utifrån sina förväntningar på vad som kunde hända under kvällen. Linn släppte taget om Joannes hand och klev ut från bilen för att sedan vara snabb på att springa runt bilen för att öppna upp dörren åt Joanne och dra upp henne stadigt på klackarna.

   "Det här kommer att bli årets fest", sa Linn exalterat med ett brett leende på läpparna och backade undan ett steg från Joanne för att kolla in henne. "Killarna kommer att tappa hakan när de ser dig!"

"Lägg av!" Joanne skrattade till generat och kollade runt omkring sig för att säkerhetsställa att ingen hörde hur Linn skrek. Hennes händer började att fumla nervöst med klänningens korta nedre del för att försöka tvinga den till att bli längre och täcka de nakna låren desto mer.  

"Jag skulle kunna dö för dina lockar", suckade Linn drömmandes och hoppade fram till Joanne igen för att dra sina fingrar genom dem stora lockarna ända ner till midjan.

 "Jag skulle kunna dö för dig", skrattade Joanne till svars för att avleda uppmärksamheten från sig själv. Hon tog tag i Linns hand och började nu att leda med sig henne till den stora dörren in till festlokalen. 
-------------------------------

"Skål för att ha klarat av första året av universitet!" Joanne höjde sin röda plastmugg tillsammans med Linn när de utbringade en skål för deras första år som universitetsstudenter. De drack ur plastmuggarna och grimaserade sedan kraftigt båda två över häxblandningen som Linn hade tagit med till dem.

   "Vad är det här, Linn?" Joanne skrattade till och fortsatte att grimasera illa åt den starka spritsmaken som vägrade att lämna hennes smaklökar. "En häxblandning med bara sprit?"

  "Många bäckar små bildar en å man kan dricka sig full på", skrattade Linn med en ursäktande min. "Klaga inte! Jag bjuder ju!"

   Joanne och Linn skrattade högt tillsammans stående i kökets del av festlokalen. Joanne ställde ner sin mugg på köksön som stod placerad mitt i köket och skakade hopplöst på huvudet åt henne.

   "Drick upp nu, Joanne!" Linn började att studsa otåligt på plats med blicken sneglande ut mot dansgolvet utanför köket där alla universitetsstudenter dansade till den höga musiken. De hade inte kommit längre än till köket där de flesta hängde för att fixa groggar och drinkar. "Kom igen, Joanne!"

   "Aldrig att jag låter dig bjuda mig på något att dricka igen", utbrast Joanne med ett högt skratt. "Hur ska jag få bort den hemska smaken från munnen?"

   "Det kan jag ordna." Joanne blev som förstenad när hon hörde rösten bakom sig. Den rösten kunde hon känna igen på flera hundra meters avstånd. Linn, som stod framför henne, hoppade inte längre på plats utan istället stod hon stilla och stirrade förundrat på killen bakom Joanne och snart med ett leende som började att rycka i hennes mungipor. Hon vinkade hastigt till Joanne och var snabb med att försvinna iväg från köket för att, vad Joanne kunde misstänka, ge Joanne en chans med en av skolans populäraste och mest omtalade kille.. 

"Låt mig bjuda dig på en grogg." Joanne vände sig om för att se om hennes förkänsla stämde överens på vem det var. Där stod han, André Henriksson. Hon försökte att inte tappa hakan över att det var just han som hade valt att komma fram till henne. Hon gick första året på universitetet och hade varit som en skugga under den första tiden och inte gjort sig själv speciellt hörd eller sedd. Medan André hade varit rena motsatsen till henne. Alla visste vem han var. Inte nog med att han såg bra ut, lång muskulös och alltid ett charmigt leende på läpparna så var han dessutom väldigt social och öppen utav sig. Exakt alla tjejer som gick första året på universitet hade trånat efter honom under hela året.