Den bästa sommaren i mitt liv | f.s

Kapitel 3.

Det mörka landskapet flyger förbi när taxin kör mot huset vi ska bo i. Bredvid mig sitter Omar och bredvid honom sitter Oscar. I framsätet sitter Katia och bredvid henne vår chaufför, Mr. Smith. Det känns annorlunda att prata engelska, det var längesen jag gjorde det och jag känner att allt jag lärt mig i skolan har hjälpt mig än så länge. Jag har inte höga betyg i engelska men jag kan iallafall. Mr. Smith svänger av stora vägen och vi åker in i ett villa område. Vi parkerar på trottoaren och framför oss står redan en taxi, den Felix, Ogge och Daff åkt. Jag kliver ur bilen och lämnar dörren öppen så att Omar kan ta sig ut. Jag stänger dörren efter honom när han kravlat sig ut och går bak för att öppna bakluckan.

- Asså, hur mycket har du packat egentligen? frågar han när han tar ut min väska.

- Omar, jag är tjej. Tjejer packar mycket, säger jag till försvar och tar väskan ur hans händer.

- Så du påstår att Felix är tjej? Han packar lika mycket som du, säger Oscar och tar ut sin väska.

- Fast Felix är ju Felix, flikar Omar in.

- Ja, i och för sig, säger Oscar. Jag tittar oförstående på killarna framför mig.

- Snackar ni skit om mig? hör jag Felix ropa. Direkt efter hör jag Katia som tystar honom. Jag skrattar lite, varför är en bra fråga. Jag antar att det är för att killarna bara är allmänt galna. Huset är blå grått, om jag ser rätt vilket jag kanske inte gör eftersom det är ganska mörkt, bara gatlyktorna lyser upp huset.

- Hur många rum finns det? frågar jag Katia när vi börjar gå upp mot huset.

- Vi är, hur många? Sju och det finns 6 rum, svarar hon.

- Okej, så två måste dela? säger jag.

- Jepp, men ta det lugnt du får ett eget rum. Det blir antagligen Omar och Ogge eller Omar Oscar som delar eftersom Omar brukar sova hos Ogge eller Oscar när han är och hälsar på i Stockholm.

- Juste, han bor alltså i Göteborg? Jag hörde på hans röst att han hade den dialekten, säger jag och skrattar.

- Ja, haha, men hur kunde du höra det? Han pratar ju mer stockholmska än göteborgska? frågar hon.

- Jag har flera vänner som är före detta göteborgare och jag liksom kände igen dialekten, svarar jag och ler.

- Vad roligt! säger Katia och ler stort. Daff låser upp dörren och ställer den på vid gavel. Först in är Felix och Ogge som gått först efter Daff. Daff låter mig och Katia gå in och sedan kommer Oscar och Omar in. Hallen är inte så stor så hur vi alla sju får plats är en bra fråga.

- Aj! Felix du klev på min fot! säger Katia och puttar till Felix.

- Oh shit, sorry Kat. Såg dig inte, säger han och ler stort. Katia bara skrattar puttar iväg honom. Jag tar av mig skorna och tränger mig förbi alla så jag kommer ut ur hallen. Till vänster om mig finns en trappa i ljust trä som leder upp till övervåningen. Jag fortsätter in i vardagsrummet. En hörnsoffa står mitt på golvet i ett kvadratiskt rum och mot en av väggarna finns en teve som sitter fast i väggen. Bordet som står vid soffan är gjort av glas och genomskinligt. Två dörrar finns till vänster och jag antar att det är två rum. Jag fortsätter till köket. Det ser ut som ett vanligt kök med en köksö mitt i rummet. Jag går tillbaka till hallen där bara Daff och Katia står.

- Vart är killarna? frågar jag.

- Däruppe, dom bråkar väl om vem som får det bästa rummet, säger hon och skakar trött på huvudet.

- Och dom bjöd inte in mig, säger jag sarkastiskt och skakar på huvudet. Både Katia och Daff skrattar åt mig.

- Du får nog gå upp och styra upp det där, Evelina. När killarna är trötta blir dom galna, säger Daff.