Jag sprang upp till huset och in på mitt rum, väl inne i mitt rum så tittade jag mig omkring och upp täckte att jag inte packat upp en. Det låg flytt lådor över allt och jag började gräva i en låda med kläder för att hitta nåt jag gillade. Tillslut hittade jag det jag sökte, ett par ljusa jeans shorts och ett vitt linne med rosa snirklig text där det stod ''i now you love me''. Jag slet upp datorn ur en låda och slog mig ner på sängen eftersom alla möbler redan var upp byggda. Det fanns säkert många ridskolor innärheten och så lat som jag e så googlade jag dom. Jag bestämde mig för att gå in på en hemsida om nån ridskolan som såg bra ut och började kolla efter om dom hade några ridlektioner. ''Ridlektioner med egen häst'' var en rubrik som fångade min uppmärksamhet och jag klickade in på det och löste vidare. ''Ridlektioner för erfaren ryttare med egen häst...'', bla, bla och BLA. Det klara jag säkert hur bra som helst, hur svårt kan det vara liksom. Det e ju bara att sitta på en häst, eller? jag kanske har fel? Men aja nu blir det som det blir tänker jag när jag skriver in mig på det ridlektionen. Det är två gånger i veckan på tisdagar och lördagar och två timmars pass.
Eftersom att alla mina saker låg i kaos i flytt lådor så nu när jag inte har nått att göra kan jag väll lika gärna packa upp allt. Jag börjar med att lägga in mina kläder i min Walk in close (vet ej hur det stavas men aja). Det tar lång tid och är väldigt tråkigt att hänga in och vika alla kläder så i slutet så bara slänger jag in kläderna i lådor eller hyllor. Men för mig gör det inget jag är endå ganska stökig av mig. Sedan när alla kläder är vikta, in hängda eller in kastade så börjar jag sätta upp alla foton jag har. Dom flesta bilderna är på Hedwig och mig eller på familjen. Jag hänger upp dom på väggarna och några ställer jag på skrivbordet och nattduksbordet. Allt mitt smink häller jag ut på smink bordet och sen börjar jag noggrant sortera vilket inte alls är vanligt för mig men aja att bryta små traditioner är väll bara bra.
När allt äntligen är upp packat så har jag inget att göra så jag butter om till mina träningskläder. En neon rosa sport Bh och ett par svarta spring shorts som går lite över knäna. Jag hoppar ner för trappan och det ska faktiskt bli skönt att springa lite har ju liksom inte hunnit det nu med flytten och allt. Ute i hallen står mina rosa och svarta Nikes och jag hoppar snabbt i dom och någon jacka behöver jag inte jag ska ju springa och dessutom är det varmt ute. ''Jag går ut''skriker jag in i huset och hoppas att nån hörde vad jag skrek. Egentligen är det nog ganska bra ifall dom inte hörde för vi kan väll säga så som att jag inte har världens bästa lokalsinne. Okej, jag har typ världens sämsta och dom skulle aldrig låta mig gå ut eftersom att jag inte hittar här. Jag smäller igen ytterdörren och svänger åt höger på den lilla grusvägen. Det är så härligt vinden fladdrar i håret som jag har uppsatt i en hög tofs och det svalkar verkligen eftersom det är så varmt.
Jag springer förbi många fina hus och några lite mindre fina och har svängt många gånger och efter en timme så har jag ingen aning var jag e. Jag tvingar mig själv att stanna och tänka efter vart jag sprungit. Men i min hjärna kommer inget fram, jag känner inte igen mig och har ingen aning om var jag kommer ifrån. Mamma kommer bli vansinnig på mig men det e som det e. En tjej i min ålder som också har sport Bh och spring shorts springer en bit framför mig. Hon har säkert bättre koll en mig på vart jag bor så jag springer i kapp henne. Hon ser chockad ut när jag skriker efter henne att stanna. När jag kommit i kapp henne så stannar jag flåsande bredvid henne och hon bara stirrar på mig som om jag vorre galen. ''Vet du var rosengårdsgatan 69 ligger'' kastar jag tillslut flåsande ur mig. Hon springer mycket snabbare en mig och jag var långt efter till mitt försvar. ''Ah jag bror på 71 så om du vill så kan vi ju springa tillsammans dit?'' svara tjejen snällt. Hon har ljus bruna ögon och mörkt brunt hår med gröna toppar, samma färg som hennes sport Bh. Hon är smal och har ett fint utseende. ''Hemskt gärna, har liksom precis flyttat hit och har liksom råkat tappa bort mig'' svara jag lågt men ändå så att hon hör och jag känner hur mina kinder blir lätt röda. Hon skrattar och vi båda börjar springa vidare. Men nu springer hon lite långsammare en förut, hehe säkert så att jag inte ska hamna efter.
Ledsen för att uppdateringen är så dålig men har inte så mycket tid till att skriva nu under sommarlovet. Men ska försöka uppdatera så ofta som möjligt. 💕
YOU ARE READING
En dröm
Short StoryTilly är 16 och flyttar från stan till landet och när hon upptäcker häst värden så förändras allt. Hon glömmer sin jobbiga lille bror och alla trubbel hon hamnar i i skolan. Allt som betyder något nu är hästar