En annan själ

Ogge Molander

Felix är nog den långsammaste killen jag vart med om i mitt liv. han står alltid och kollar sig själv i spegeln i 3 timmar innan han ska iväg. 

-Felix, kom nu. du har stått där i snart 3 timmar, suckar jag.
-Man måste se bra ut, flinar han och drar åt sig bilnycklarna. Jag suckar men kliver ut ur ytterdörren och går mot Felix bil. han låser ytterdörren och går med raska steg till mig.  han låser upp bilen och vi hoppar in. han trycker ner gasen och kör ut på vägen. denna plats är alltid en upplevelse. Felix hittar knappt ut från gården. 

-Kommer du ihåg Ogge? jag vänder min blick mot felix som pratar.
-Nah, svarar jag. vem Ogge? han jag kallade för svampen? fnissar jag. när jag har 12 hade felix en kompis som hette Oscar som jag kallade för svampen av någon konstig anledning.
-Ja, svampen. suckar felix. jag brister ut i skratt.
- vi ska möta han i stallet om 20 minuter.
-Så han ska med och hälsa på Simone och Prins? Simone och Prins är våra hästar vi brukade hälsa på i närheten av våran gård.
-Ja, fast han ska rida på Japp. 

bilen rullar in på stalluppfarten. jag går ut och tar fram min ridhjälm och byter skor till ridstövlar. en svart bil rullar in och ut kliver svampen. han ler mot mig och går fram till felix. han ger svampen en bro hug. sen går svampen fram till mig och ger mig en vanlig kram.
-Hur mår Guldlock då? juste. jag glömde säga att svampen alltid kallade mig för Guldlock för varje gång han var hemma hos oss tvingade jag honom att locka mitt hår. sen lekte vi prinsessa och prins. felix fick såklart alltid vara draken som Oscar skulle rädda mig ifrån.
-Guldlock mår bra. hur mår Svampen då?
-Svampen mår bra. hur mår draken? Vi vänder oss mot Felix som surt kollar mot oss. han suckar och går in i stallet. vi skrattar och går efter. jag går snabbt till sadelkammaren och hämtar borstarna. jag går även förbi foderkammaren och nyper åt mig ett äpple. sen små travar jag vidare till Simone. hon frustar glatt till och lyfter huvudet när hon ser mig.
-Hej gumman. jag klappar henne på mulen och ger henne äpplet medans jag snabbt borstar av henne. jag går och lämnar borstarna och hämtar hennes sadel och träns samt rosa schabrak. när allt är på leder jag ut henne till banan där killarna redan är och värmer upp.

jag hoppar upp i sadeln  och skrittar ut i fyrkantspåret. snart har vi börjat galoppera och jag styr simone mot hindret som befinner sig i mitten av banan och hon hoppar. jag klappar om henne och styr mot nästa hinder. efter 20 minuter bestämmer jag mig för att rida ut på ängen.
-Jag är snart tillbaka, säger jag till killarna. de nickar och fortsätter med sin ridning. jag och simone travar ut på fältet av blommor. jag manar på henne  och snart galopperar vi. den bästa kännslan man kan vara med om...

 ~~~~~~~~~~~~~~

Förlåt för att jag inte har uppdaterat, men mitt liv har vart upp och ner i nästan 2 år. men nu är jag tillbaka <33