15| Mörker

416 15 0
                                    

Lunas perspektiv 

Jag var så svag Zac hade gjort sitt och lämnat mig kvar i rummet. Jag vill springa, springa bort från allt de här. Jag hör plötsligt skrik innan dörren öppnad och in kommer Liam och en gulblå Zac. Liam har ett fast grepp och Zac "Vad har han gjort med dig?" Frågar en jävligt irriterad Liam "Jag sa ju att vi tog droger tillsammans de var ju hon som vill" ljög Zac och fick snabbt en käftsmäll från Liam "Stopp Liam!" Sa jag svagt "Är det sant?" Frågade Liam. Jag kände mig så äcklig jag kunde inte berätta för honom att Zac droga mig och våldtog mig jag kunde bara inte "Ja" sa jag lågt och Liam släppte Zac så han föll till marken. Liam kollade på mig men jag kunde inte möta hans blick, vi hann inte säga något mer innan dörren rycktes upp och Sara och Omar kom inspringandes.

Jag hade ljuger för Omar och Sara oså men dom tvingade ändå med mig bort från Zac. Jag hade ingen kraft för att kämpa emot så jag följde bara med, dom tog mig hem till dom och där somnade jag.

Nästa dag

Jag vaknade upp i Saras säng jag hade antagligen somnat här igår. Jag reste mig upp och gick ner för trappan, jag måste förklara mig innan jag går. Jag gick in i köket och Omar och Sara stod och lagade pannkakor "Hallå förlåt mig, jag var jävligt full igår så jag visste inte vad jag gjorde" sa jag och kollade ner på mina fötter "De är lugnt men är du säker på att ni inte gjorde något?" Frågade Sara och kollade allvarligt på mig "Najj då men hörni jag måste gå mamma sms mig nyss och skrev att jag måste hem" lögn men va skulle jag säga.

Jag låste upp dörren och klev in i huset "Mamma!!" Ropade jag men fick inget svar, jag gick in mot köket och fick se en lapp

Gumman jag ska ner till Malmö jobb du vet. Ja ringde dig igår men din telefon var avstängt blir borta någon vecka ta hand om dig, mamma XOXO

Jag kände mig ändå lättad när jag läste lappen jag sprang snabbt upp till mitt rum och in i badrummet, jag kasta av mig kläderna och ställde mig under duschen. Hur mycket jag än skrubba kunde jag inte få bort känslan av hans händer på min kropp. Zac hade våldtagit mig och jag var för svag för att gör något. Tårarna bara fan ner och jag drog fram ett rakblad. 1...2... de var över, min kropp tog in smärtan av såret och jag skrek till. Jag försäkran ändå det.

—————-
Hej älsklingar har ni saknat mig, antagligen inte men aja hahaha.
Så vad tycker ni själv mådde jag dåligt av att skriva detta kapitlet :(
Hoppas INGEN av er håller på Team Zac längre
-En tjej

I'm Girl with trouble sometimeWhere stories live. Discover now