När Seth äntligen kom flåsade in genom dörren till lägenheten var rummet mörkt och tyst. Antagligen hade Vanessa redan gått och lagt sig, med tanke på hur tidigt det var. Allt hans hår flög veck genom en vindpust och han var sitt mänskliga jag igen.
Vilken natt det hade varit! James och Jenny hade retats för det där om Marvin! Den idioten! Hans händer darrade när han tänkte på honom. Att försöka döda en människa och sedan skylla det på honom! Han kunde dra till helvete, de kunde James och Jenny med! Han var så trött på allt! Han hade gått till sovrummet som var tyst och stilla med igen spikade fönster. Han damp ner på sängen.
- Vad har hänt? Frågade någon.
- Inget! Sa han tjurigt.
Vanessa smög genom rummet och satte sig på sängkanten bredvid Seth.
- Bara för att jag är vampyr behöver det inte betyda att du inte kan lita på mig. Sa hon
- Jag vet att jag kan lita på dig, han suckade, men kan jag berätta nästa natt. Jag måste tänka.
- Okej, Vanessa ryckte på sina späda axlar och gick och la sig i sin säng igen. Hon var säkert sur på honom. Jaja, han la sig på sin säng det var bättre än att höra de andras röster.
Han somnade inte förrän långt in på förmiddagen den dagen...
YOU ARE READING
När mörkret faller
FantasyDet var en ljummen höst natt, den gamla staden låg i ljuset av några gatlyktor och man kunde höra på långt håll hur ett fyllo sjöng och skrålade. Natten var skön och stjärnorna klara. Vanessa satt på taket till en av alla lägenheter som fanns i stad...
