Random bok

~Delicia, mörktets dotter~

"Gabriel Richter. Hit nu."
Generalens röst hördes över hela fältet. Det duggregnade och var helt knäpptyst. Alla kollade på mig. Generalens kritvita hår och lysande röda ögon samt skarpa käke gjorde honom attraktiv, men jag visste vad som väntade. Jag skulle dö. Jag svek armén.
Jag svek de.
Jag svek den enda man jag älskade.

Jag kollade mot honom, tog ett djupt andetag och gick emot honom med blicken fäst i marken. Alla runt mig såg ner i marken, vissa av sorg vissa för att de skämdes. Generalens blick var fäst på mig.
När jag väl kom fram till honom insåg jag hur lång han var, eller hur kort jag var. Han var kraftigt byggd och lång, medans jag var spinkig och kort.
"Be om nåd." Väste han.
"Snälla.. snälla döda mig inte.. J-jag vill inte dö.. Jag ska aldrig mer svika er igen..!" Sa jag, och tårarna började trängs fram. Jag föll ner på knä och tårarna började rinna. Han skulle aldrig skona mig.
"Patetisk.." mumlade han innan han riktade pistolen mot mitt huvud.
Helt plötsligt flög hans huvud av. En bit bort stod en flicka med ljusrött hår och lysande ögon. Det vänstra var rött och det högra var lila. Hon såg kort ut, även om jag var kort. Mörker reste sig bakom henne och hon verkade gråta. Tårar rann ner från hennes ögon och hennes blick var fäst på generalen. Han låg där, livlös.
Då förstod jag.
Hon älskade honom.
"COR DEAM, SNÄLLA DÖDA MIG" skrek hon. Solen sken på henne och generalen, och en lysande svag gestalt av generalen dök upp framför henne. Hon kramade honom, och allt svartnade för mina ögon.
•
•
•
•
xXEllenorXx