kidnappad

kapitel 5

MEN VA FAN ÄR DET SOM LÅTER!! nån i rummet brevid skriker, gråter och slår i väggarna. den personen som är där är fan helt dum i huvudet.

jag sparkar till i vägen och skriker:

- MEN HÅLL KÄFTEN DIN IDIOT, JAG FÖRSÖKER FAKTISKT SOVA!!!

det blir tyst i rummet, sen hör jag en dör öppnas och stängas sen steg i koridoren. sen hör jag hur en nyckel sätts i låset till min dörr och erik öppnar dörren:

- varför skriker du?

- för att jag sov och vaknar av att någon skriker!!?

- okej, men följ med mig.

- nej jag tänker inte följa med dig!!

- jo nu kommer du.

han tar tag i mina armar och drar upp mig från golvet jag satt på. vi går ut genom dörren igenom en lång korridor upp för en trappa öppnar en dör och kommer in i en hall.

hallen är stor med vit golv, nå möbler och en dör som förmodligen leder ut=frihet!

- vart ska vi?

- följ bara med.

vi går igenom hallen och öppnar en dör, där inne finns det flera soffor och en STOR tv. i sofforna sitter det ca 7 killar och tittar på mig vilket känns ganska konstigt. han leder mig till en stol som står framför sofforna.

- så nu vill vi att du säger allt du vet om din brors gäng.

- nej, det kommer jag inte göra.

- jo det kommer du.

- nej för om jag gör det så kommer min bror skjuta mig!

- ja det kommer han verkligen att göra för han är ju här, eller hur?

nej jag tänker inte svara. dom ska inte få veta hemligheterna. ja min bror är en ren idiot men nej jag tänker inte göra så mot han... ja jag vet hur mycket som helst om hans gäng, jag vet lika mycket som William gör.

erik och dom andra i gänget börjar prata och ingen passar mig. så jag tar chansen att rymma.

jag kliver sakta upp från stollen och smyger till dörren öppnar det och går ut. när jag kommer ut i hallen springer jag till dörren och trycker ner dörrhantaget.och dörren öppnas! jag smyger ut och springer iväg, jag springer långt bort från huset.

när jag har sprungit ca 5 kilometer saktar jag ner och börjar gå. det känns så skönt att var fri, att få andas frisk luft, att få röra på sig.

det är nu jag inser att jag inte har en aning om vart jag är. jag vet att jag är i USA men inge mer. jag tittar mig omkring och ser att jag är vid en motorväg och på en skylt står det att de är 4 kilometer till centrum, och i centrum borde det finnas en polisstation!

jag börjar springa längs motorvägen och hoppas jag ska hinna.

(Eriks pow)

efter att emma sa att hon inte ville säga så började jag prata med dom andra i gänget.

sen när jag tittade ditt så var hon borta!

- hallå

- HALLÅ!

- MEN HÅLL KÄFTEN OCH LYSNA!!

alla blev tysta och riktade sin uppmärksamhet till mig. jag pekade till stolen där emma satt och alla titta ditt och sen på mig med uppspärade ögon.

- hon är borta!!

- ska vi leta efter hon?

- JAAA LETA EFTER HON!