Blossom girl (Pausad tills vidare)

21- Respect me or reject me. Del 2

Desperat lutade jag mig fram och kramade henne. Hon kramade mig tillbaka, hennes händer höll krampaktigt i min tröja som hon blötte ner med sina salta tårar.

Jag lade mina händer om båda sidorna om hennes ansikte. "Lea, vad hände?" Fråga jag, hon kolla på mig. "J-jag...br-bråkade m-med....ma-mamma..o-och pappa.." snyftade hon. "Dom..s-såg..så..be-besvikna u-ut!"
Sedan kastade hon sig om mig igen och grät. Jag kramade om henne, men i mitt bakhuvud var jag så arg att jag trodde att jag skulle brinna upp!

"J-ja...v-vet in-inte...va-vad jag...sk-ska göra..." Lea begravde sitt ansikte i sina händer, hennes tårar sipprade ner mellan hennes fingrar.
Det knackade på dörren, den öppnades långsamt. "Hur är det?" Hörde man Filips röst fråga. Innan han hunnit få ett svar, hade han stövlat in i sitt rum, lämnat två burkar med glass, två skedar och gått ut igen. Utan ett pip från oss.

Jag tände Filips sängbords lampa, det var Ben & Jerry's. En Cookie dough och en strawberry cheescake. Lea snörvlade men greppade tag om Cookie Doughen, tog en sked och öppnade locket. Hon tryckte ner skeden i glassen, ett litet leende kom upp på hennes läppar. "Tusan också, glömde att dom alltid är stenhårda..." muttrade hon, innan hon ställde sig upp från sängen. Nu log hon mot mig. "Mamma och pappa kan få tycka vad dom vill," började hon, innan hon drog upp mig på fötter. "Men jag kommer alltid älska dig!" sedan kysste hon mig på munnen.

Jag tog upp den andra glass burken och skeden, innan jag tog Lea i handen och vi gick ner till Filips källare. Jag kanske glömde nämna det, men Filip har en källare där vi brukar hålla till om nätterna. Ifall det skulle vara ett krisläge, precis som just nu. Då brukar alla vi tonåringar sitta nere i Filips källare.

När vi kom ner det, fick vi en chock. Typ, ish. Filip och Pascal satt och hångla i soffan.
Lea harklade sig, men det lät mer som ett fniss, som låg väldigt långt bak i halsen. Filip flög upp från Pascals knä och rodnade så att man trodde att han skulle brännas. Pascal, drog handen genom sitt blonda hår och skrattade svagt.

Filip slog till honom med en kudde. "Va fan skrattar du åt?!??" Jag började fnissa, lika så med Lea. När Pascal hade fått kudden i ansiktet, började han skratta ännu mer. "Det är inte kul!!" tjöt Filip, han var så arg och "embarrassed" stod över hela hans ansikte. "Hahahaha!!" skrattade vi, jag och Lea, från golvet.

"Jah kan inte...!!" Tjöt Lea, hon låg där och skrattade medan hon kippade för luft. Jag vände min blick mot dom två "Love Birdies", Filip satt nu ner i soffan bredvid Pascal med knäna uppdragna, och täcker sitt ansikte från världen med sina händer.

"Ahaha....ahhh..." Slutade Pascal att skratta, han vände sig mot Filip och log smått. "Du är för söt" sedan pussade hand Filip på huvudet. "Awww, ni är så gulliga tillsammas!" log jag. Jag vände mig sedan mot den leendes Lea. Det är bra nu, vi får se imorgon...

[ Nästa dag ]
[Lea's Pov ]

Jag vaknade när någons förbaskade mobil ringde, eller så var det ett alarm. Jag hörde en gäspning, någonting knakade och mobilen var avstängd. "Kom igen nu allihopa!" sedan en gäsp. "Dags att gå upp, den är 6.30" Jag stöna, och rullade runt på golvet medan jag sträckte på mig. Jag hörde hur Pascal stöna han också. "Kan vi inte bara va hemma idag...?"

Filip fnös och satte sig upp. "Duuuh. It's school, bro" "Filip..." mumla jag.
"Mm?" "Dra åt helvete med skolan" "Ja ja...whatever..." Filip drog sig upp från soffan, uppför trappan från källaren och in i köket.

"Jag vill inte gå till skolan!" Klagade Ofelia när hon satte sig upp. "Jag vill inte heller gå till skolan!" Protesterade jag också, konstigt nog fann jag mig sedan i Filips kök. Käkandes på en rostmacka och te. Jag lyfte den blom-täckta porslins koppen till mina läppar och smuttade surt på den, medan jag dödsblicka Filip över kanten.

Han himlade med sina bruna ögon. Senare hittade jag mig själv i Filips rum, sökandes efter något jag kunde ha på mig och ja! Jag brukar stjäla kläder från Filip, jag gör det från alla mina kill-kompisar. "Nepp! Nope! Nej....Uuuughhh" klagade jag, medan jag slängde ut plagg efter plagg, ut på Filips sovrums golv. Efter 10 minuter hittade jag äntligen något jag ville ha. En långärmad galax-tröja och röda jeans.

Eftersom Filips jeans helt klart var förstora för mig, lånade jag ett bälte och spände fast det runt midjan. Äntligen nöjd, gick jag ur Filips rum och lämnade kvar alla kläder på golvet. Hehe, jag är så snäll!

"Va?! LEA!!" Filip såg förvånad, överraskade och ganska irriterad ut när jag kom ner. "Vaddå då? Jag får låna dina kläder! Punkt slut!" Filip suckade och slog ut med armarna innan han kollade trött på Pascal, som bara ryckte på axlarna. Filip vände sig uppåt mot trappen som ledde till övervåningen.
"Mamma! Vi går nu!" Skrek Filip uppför trappen. "Okej! Ha en bra dag! Älskar dig!" Svarade hans mamma.
Filip rodna och himlade med ögonen, innan vi skrattandes gick ut.

Precis när vi kommit ut från hans hus, ser jag en välbekant silver-färgad Saab.
Jag stannar och stirrar på figurerna som kommer gåendes mot oss. "Gå ni. Filip, Pascal säg till läraren att jag kommer komma försent"
"Va? Vad menar du?-oh okej, vi ses sen" med det gick Filip och Pascal.
Ofelia stod oförståendes kvar, hon kollade konstigt på Pascal och Filip när dom gick iväg.
"Ofelia, du också. Ha en bra dag!"

Hon märkte visst hur jag kämpade med att le, så hon gick utan att protestera.
"Ring sen" formade hon med sina läppar, hon slängde en sista blick över axeln innan hon gick.
Jag tog ett djupt andetag för att möta deras blickar.
"Hej, mamma och pappa"

A/N okej jag hade visst inte flyt då! Iallafall jag kommer nog vara upptagen med min Franska, för jag behöver göra om läxförhöret...*suck* hard life...
Men jag kommer fortfarande att läsa här på Wattpad, men kanske inte uppdatera så mycket. Men tredje och sista delen av "Respect me or reject me" kommer nog snart!😜😉

Have a lovely day! And may the odds be ever in your favor!