Det var ju du och jag || D.L

T I O 💔💔

2 augusti 2018
18:32

Dante kommer in.

"Hej hjärtat, skulle inte du på toa?" Säger han med en glad röst samtidigt som han kommer emot mig och kramar mig bakifrån.
"Ehh, jo det skulle jag men jag ville se ditt rum, letade efter några av mina kläder o skulle se om du hade dem." Sa jag samtidigt som jag försöker vara normal men det var så svårt.

Dante går mot sin mobil som låg på sängen nu han låser upp den och låtsas som ingenting, han tar ut laddaren och lägger den i fickan.

"Var du redan klar?" Frågar jag.
"Ja jag tog den sista väldigt snabbt."
"Du Dante?"
"Ja älskling?!"
"Du hade fått ett sms från Olivia."
"Ja men det var bara om att hon var i kontakt med Jacke, en "vän" till mig som inte är så bra."

Han ljög mig rakt upp i ansiktet, eller vad visste jag men jag vet att det är fake eller? Vafan. Dante var inte den som ljög. Jag ville verkligen inte tro att det var sant.

Klockan gick och det var nog bäst att jag skulle dra mig hemåt.
19:14
"Dante jag ska nog hem nu."
"Va? Skulle inte du stanna?"
"Nej jag ska iväg till jobbet imorrn"
"Jaha okej men jasså, när fick du jobb?"
"Några veckor sen bara."
"Okej men jag kör hem dig i alla fall."
"Nej det behövs inte."

Just då ville jag bara försvinna från Dante även om jag ville tro han.

19:26
Vi sitter i nåns bil, Dantes eller Tarjas vem vet jag inte.
Han satte på musik. Vi hade inget och prata om vilket var ovanligt för vi hade nästan alltid nått o prata om. De stunder de var tyst kollade vi bara på varandra och log. Men inte denna gång. Jag kollade rakt fram hela tiden. Jag ville inte möta hans ögon som alltid såg så oskyldiga ut. Hans fina ögon.
"Varför är du så tyst?" Frågar han med en glad röst samtidigt som han försöker kittla mig.
"Nej lägg av Dante, jag är inte på humör."
"Okej förlåt."
"Men har jag gjort något?" Frågade han strax efter han bad om ursäkt.
Jag kunde inte hålla mig, tårarna bara vällde.
Turen tog inte så lång tid, en kvart eller så. Lagom till att tårarna kom så var jag hemma, utanför min port. Jag klev ur bilen utan o säga ett ord. Han undrade nog varför jag grät men han visste nog ändå varför.

Jag går mot porten men han följer efter.
"Vad har hänt Elsa?"
"Vafan tror du?" Säger jag lite smått irriterat.
"Är det det med Olivia?"
"Ja" sa jag tyst knappt så han hörde det
"Är det de?"
"Ja" sa jag något högre.
"Du ska veta att inget har hänt mellan oss. Vi ska utomlands du och jag, imorrn, hur sjukt är inte det?"
Juste jag skulle packa.....
Han fortsatte med:
"Olivia och jag är ett död gång som aldrig kommer väckas till liv igen. Hon skrev för att Jacke hade min mobil när dem sågs på en fest förut. Hans mobil var trasig. Det är darför hon heter Olivia S💘, jag tog bort henne men Jacke la till henne. Förlåt att det gjorde dig orolig men jag älskar dig Elsa Blouch. Min fina Elsa." Efter han sa det kramade han mig så lugnt o han var så varm.

Dante åkte hem efter några minuter efter han vart bredvid mig i soffan. Ensam igen. Skönt.
Jag visste inte vad jag skulle tro men jag valde ändå att lita på han.