Okej, jag sitter där med ungefär 35 personer i en ring med mitt glas med halvfullt alkohol i. Mitt hjärta har stannat och mina ögon stirrar på personen som klev in i rummet. Han gick in och log medan han hälsade på sina kompisar. Jag vet vem det där är, jag har träffat honom, för en månad sen. Det känns overkligt. Hans kompis gick kort därpå och satte sig bredvid en annan kille.
Jag ryckte till på Dianas axel. "Det är han, det är han jag träffade". Diana vände sig sakta åt honom. "Han e söt" säger hon. Jag ler emot henne. Jag vet inte om han känner igen mig ens? Iallafall, han sätter sig bredvid kompisen och alla andra. Vi startar direkt snurra flaskan. Det är alltså en flaska som man snurrar och den personen som flaskan stannar på får man ställa en fråga eller säga en sak man ska göra. Det är väldigt kul faktiskt. Okej tillbaka till mitt liv. Vi snurrar flaskan och den hamnar på en kille som heter Oscar om jag minns rätt. Han var tvungen att hångla upp den som föll han mest i smak. Han gick emot Diana och började kyssa henne. Diana stannade inte utan hon fortsatte. Alla applåderade efter dom var klara inklusive jag. Detta var as kul att se. Jag vill ha det i repris, haha. Efter ungefär 5 varv får jag den, "onej, fuck också" tänker jag. Killen som jag kallar honom, jag vet inte hans namn än, men ni vet vem jag menar. Jag hör bara hans kompis säga "Strula upp Ludwig" medan han knuffar honom lite lätt på armen. "Ludwig heter han alltså" tänker jag. Jag blir paff men ändå vågade mina snart över speedade ben gå emot Ludwig. Han sätter sig i ordning. Jag går dit och sätter mig i hans knä, jag formar mina fingrar runt hans käkben och sakta möts våra läppar. Det kändes overkligt, killen som jag tänkt på varje dag sitter med mig i hans knä? Vi sitter där ganska länge innan alla stoppar oss, det var tydligen inte kul att se på när vi hade lite "mysigt". Efter cirka 25 minuter slutar vi spelet och alla går åt varsitt håll och dricker och dansar. Det går ganska kort tid innan någon vidrör min rygg. Jag vänder mig om och ser Ludwig, han ler, jag ler. "Det är du va, du vid stan?" frågade han och drog ihop ögonbrynen. "Om du menar hon som mötes av en gullig kille som lånade ut sin jacka så ja, ja det var det" svarade jag och skrattade.
Vi sätter oss i den svarta soffan i det högra hörnet nere vid det stora fönstret. Jag är otroligt trött så jag lutar mig mot hans axel och han börjar sedan dra hans mjuka fingrar i mitt nytvättade lockade hår. Vi började snacka om allt möjligt, men det jag aldrig glömmer var när han sa "Jag har faktiskt tänkt på dig väldigt mycket" jag blev så glad av att höra det. "Jag har tänkt på dig också, tro mig" svarade jag då. Jag känner hans haka mot mitt huvud. Jag tittar upp mot honom, våra ögon möts. Jag har aldrig riktigt tänk på hur otroligt vackra ögon denna människa har. Han har den där glimten som ingen annan har. Jag ser hans ögon flyttas från mina ögon till dansgolvet. "Ska vi?" säger han med ett leende, "Varför dröjde du ut på det?" sen ställer jag mig upp och drar tag i hans hand och leder honom till dansgolvet. Det är som att allt går i slow motion. Han ler lite snabbt innan jag känner hans läppar mot min panna. Han är lite längre än mig. "Jag heter Chanel förresten" viskar jag i hans öra. "Ludwig, trevligt att träffas" svarade han och flinade lite lätt. Jag visste ju redan det, haha. Tiden går väldigt fort, säkert bara för att jag aldrig vill att de ska ta slut. Folk börjar lämna byggnaden och nu är det bara jag, Ludwig, Diana, Oscar, Ludwigs kompis Fabian tror jag han hette om jag minns rätt, och typ 4 till.
