Notera du mig¿?

titel

Notera du mig
Gav mig en blick jag noterade dig

Jag känner mig ofta ensam. Riktigt jävla ensam. Som ett tomt hål i bröstet som inte går att fylla.
Tro mig när jag säger att jag försökt att känna mig hel. Men ingenting fyller det tomma hålet. Jag kan stå i ett rum fullt med människor men känna mig ensammare än jag gör när jag är själv.
Jag känner att det inte finns någon som orkar lyssna på när jag mår dåligt. Att jag bara blir jobbig när jag försöker uttrycka mina känslor. Då blir jag oftast stressad och bara överöser med onödiga ord som slutar med att jag alltid ångrar att jag ens öppnat käften.
Varför jag ens skriver det nu vet jag inte.
Kanske för att någon ska förstå, eller för att någon kanske ska kunna känna igen sig.
Eller för att någon möjligtvis ska lägga märke till mig.