Experten

Del 1

Solen sken bakom trädtopparna och inte ett moln syntes på himlen. Barbros kaffekopp var nästan tom. Hon hällde i sig det sista samtidigt som en cykel rullade förbi på grusvägen framför henne. Gruset sprätte åt alla håll. Barbro fyllde på kaffekoppen med nytt, rykande kaffe. Med sina splitternya kryckor på den ena sidan och med sina pilgiftsgrodor i en bur på den andra tänkte hon att det var ganska fridfullt ändå. Hon hällde försiktigt några kaffedroppar åt pilgiftsgrodorna, hennes absoluta favorithusdjur. Till hennes stora besvikelse fortsatte de bara att gömma sig bakom diverse blad i buren. Barbro suckade. Lite längre bort i den grönskande parken sprang några högljudda barn runt och lekte kull. De skrek så högt att Barbro fick ont i öronen. Varsamt la hon sin tunna sommarjacka över pilgiftsgrodornas bur så att de inte skulle drabbas av samma besvär. Barnen slutade inte väsnas och Barbro motstod sina impulser att slå ner dem. Som tur var så var Barbro väldigt tålmodig efter ett väldigt långt och stillsamt liv. Hon väntade och väntade och efter några timmar var barnen äntligen tillräckligt långt borta för att hon inte skulle höra dem. Trots det så var Barbro fortfarande upprörd och förargad. Hon muttrade för sig själv om uppfostran och folkvett. Hennes vita, krulliga hår blåste runt i vinden. Med en hetsig rörelse tryckte hon ner det mot sitt huvud. "Ingenting blir som man vill!" Utbrast hon lite för högt.

På en sliten parkbänk bredvid henne ryckte en medelålders man till och tittade förvirrat upp. Hans bruna hår stod på ända och hans mörkblåa kavaj var fläckig av spilld mat. I sina händer höll han en mobil och ett par solglasögon. Barbro tyckte att han liknade en bäver. Mannen log sitt allra gulligaste leende och visade sina fula tänder. Barbro log inte tillbaka. Istället tittade hon snabbt åt andra hållet och svor tyst för sig själv. "Bävern" reste sig förolämpat upp och grymtade. Ett tuggummi ramlade ur hans ficka. "Nedskräpning." Morrade Barbro och skakade på huvudet. "Bävern" skrattade bara lite försiktigt och tog ett stort steg framåt. Han började predika om fördelarna med hemtjänst och äldreboende. Han avslutade lite finurligt med att påstå att Barbro var dement. Det skulle han få ångra. Barbro blottade sina gulnande tänder och skrattade hest. Hon tog upp sina nya kryckor och fällde ut taggarna med ett högt gnissel. Bävern ryggade tillbaka men var dum nog att stanna kvar.