Det rullar in en transport på grusfarten plötsligt, Maja börjar undra vem det är. Några veckor senare kommer slutet för den nya killen.. sjukdomen tog över!
Det rullar in en transport på grusfarten plötsiligt, Maja börjar undra vem det är. En kille kliver ur bilen. Maja springer fram och presenterar sig.
- Hejsan jag är Maja!
- Hej.. jaa.. jag är Em..
- Du är? säger Maja
- Jag är Em.. Emil, säger han
- Ja hopp hej på dig, kan du berätta lite om dig själv?!
Plötsligt så kände Emil sig inte lika rädd längre så han börjar berätta en massa om sig själv.
- Jag heter Emil och jag är 17 år, jag har en islandshäst som heter Neapa hon är en fux. Jag tränar mest dressyr. Jag kommer att bo här på Häslagården ett tag eller längre. Jag fyller år 7 september. Älskar hösten! Och våren, och sommaren och vintern. Jag älskar alla årstider! Och jag har en Död..
- Du har en vadå? säger Maja
- Jag har en dödlig sjukdom.. Docktorn har inget botemedel och dom vet inte hur länge jag har kvar att finnas.
- Men då är det dags att sätta igång välkommen hit!
- Du är hopplös.
Emil lastar ut Neapa och Maja visar han runt.
- Visst är det fint här på Häslagården?
- Ja här kommer vi att trivas, eller hur Neapa?
Neapa gnäggar glatt. Det närmade sig natten och Emil gick till sin stuga. Väl i stugan så stod hans pappa där och pratade i telefon med tårar i hela ansiktet. Emil visste inte om det var glädje tårar eller sorgsna. Pappa lägger undan telefonen och springer fram och kramar Emil.
- Vem var det? säger Emil
- Det var docktorn, säger pappa snyftande
- vad villa han då? säger Emil
- Han.. han.. sa när du att du har ungefär en vecka kvar och innan du lämnade jorden.
Emil gråter så mycket så han vet inte vem han är längre. Han springer ut till Neapa tar henne plötsligt, han sadlar och tränsar och galoperar iväg med henne långt ifrån Häslagården.
Pappa springer ut och ropar.
- Emil, Emil kom tillbaka! ropar han om och om igen
Han springer in till Majas familj. Han slår upp dörren och ropar!
- Hjälp, snälla hjälp! skriker han
Majas mamma kommer fram och frågar vad det är.
- Emil han.. han har rymt.
Maja tittar plötsligt fram. Och säger
- Vi måste hitta honom, jag ta sleipnir och letar ni tar bilen.
Alla går med på det.. det går flera timmar efter sökande och klockan närmar sig fyra på morgonen.
- Vi hittar aldrig han, säger Majas mamma
- Vi får inte ge upp. Ringer du på Majas mobil och kollar efter om hon har sett något.
Maja hade stängt av sin mobil.
Plötsligt så ser Maja något eller någon ligga vid vägkanten. Hon rider fram försiktigt. Det är en människa. DET ÄR EMIL! han ligger helt medvetslöst vid vägkanten. Maja vågar inte flytta han.
Hon hoppar av Sleipnir och binder fast honom i en vägstolpe.
- Emil? Hallå kan du hööra mig?
Emil öppnar ögonen och säger med låg röst.
- Leta rätt på Neapa! NU!
Maja hoppar upp på Sleipnir och börjar jakten på Neapa!
Hon hittar henne 100 meter bort, betandes på en äng. Maja tar Neapa till Emil.
- Här har du henne, säger Maja
Emil säger med svag röst.
- Kan du gå? Snälla!
- men.. säger maja
- GÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ säger Emil och hostar.
Maja galoperar iväg in i skogen och ställer ig bakom ett träd och kikar.
Emil pratar svagt med Neapa, hon hör i alla fall lite.
- Neapa jag vill att du går, jag vill inte att du ser när jag lämnar dig! säger Emil
Neapa känner längst in i sitt hjärta jag kan inte överge Emil, han är min ända..
Neapa går fram och buffar på Emil. Emil känner i sitt hjärta att han måste kämpa! Emil ställer sig upp. Och hoppar upp på Neapa och så rider dom hem innan det blir värre.
Maja ringer sina föräldrar att hon fått hem honom.
Väl hemma så ringer Emils pappa ringer docktorn igen. Docktorn hade precis fått reda på att det finns ett botemdel som gör så att han blir av med sin sjukdom.
Hela nästa dag så är Emil och hanns pappa på sjukhuset. De kom hem klockan 3 på eftermiddagen. Maja springer fram till honom och kramar han så hårt så han blir blå i ansiktet.
- Hur gick det? säger maja
- Bra! säger Emil
Dom går förbi hagen. Och ser Neapa hon värkar svag.
- Hon blöder! skriver Maja
Dom springer fram till henne. Hon har ett märke efter en kniv vid halsen.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Dem ringde djurambulansen direkt och polisen.. Den kvällen så var det poliser och transporter över allt. Emil hängde med till djursjukhuset. Dem gjorde prover prover och en massa tester. Hon fick låna en vilarbox. Dem sa det sorliga nyheterna till han.
- Hon kommer inte att klara sig, säger personalen
- Jo det kommer hon, om jag känner henne rätt! Hon har en så stark vilja som inte går att brytas.
- Vill du stanna här? Eller hänga med oss? säger personalen.
- Jag stannar här! säger Emil
Han stannar i flera dygn med det visar inga täcken. En dag så tappar han hoppet om livet på sin älskade häst.
Men då så kom ett mirakel. Hon ställde sig upp på vingliga ben.
- Neapa! skriker han. Du lever!
Personalen kommer inspringandes och ser Emil så och gråta. Dom kunde varken se om det var gjäldje eller sorgsna tårar.
- Vi beklagar sorgen"! säger personalen
- Hon lever ju! säger han glatt.
Personalen har aldrig sett på make till häst.
Men borta på Häslagården så var fallet löst med knivskurningen i Neapas hals. Det var Emils pappa. Han försökte döda Neapa för att han ville inte att Emil skulle rymma igen.
Och nu så tar berättelsen om Emil och Häslagården slut här!
Hoppas ni tyckte om min berättelse. 50% har faktisk hänt resten på hittat.
