Jag torkade av dom sista borden i caféet innan jag hängde av mig mitt förkläde, dom sista kunderna hade precis gått och jag gjorde mig redo att stänga stället. Jag var den sista kvar så jag skulle behöva låsa och städa efter mig innan jag gick. När jag var helt klar med att städa och låste jag dörren och gick mot busshållplatsen, som bara var några meter ifrån ingången, som tur är.
Jag är så taggad, om några timmar skulle jag se dom sju pojkarna som hade bokstavligen ändrat hela mitt liv, dom sju pojkarna jag hade blivit kär i första sekunden jag såg. Jag ville bara skrika och hoppa bara på tanken. Jag försökte lugna ner mig för att det skulle vara skämmigt om jag helt plötsligt skrek mitt i gatan och någon såg mig. Men jag kunde inte sluta le, mina kinder började göra ont och även fast jag försökte ha ett seriöst ansiktes uttryck gick det inte. Och efter idag skulle jag inte heller känna min hals efter allt fanchant jag kommer göra ikväll. Jag har drömt om den här dagen så länge jag kunde minas.
Medans jag stod och väntade på bussen tänkte jag på allt jag skulle göra när jag kom hem, jag skulle hinna dusha, fixa mig och ta mig dit. Medans jag funderade på hur jag skulle styla håret kom bussen och jag gick in.
Jag glömde skicka ett meddelande till min vän om vart vi skulle träffas, jag kanske ska göra det nu. Jag tog up mobilen från fickan och skicka ett meddelande.
JungkooksGfriend: Hej, Jag glömde fråga vart vi ska träffas. Jag hade tänkt mig i lobbyn efter att man har gått in och eftersom vi inte stod i led hela dagen kommer vi kanske inte va så långt framme, med det gör inget :)
Jag vänta några minuter och fick inget svar, han kanske är upptagen, jag stoppa in mobilen i fickan och titta ut genom fönster medans bussen rulla på.
-
Sekunden jag kom hem hoppa jag in i duschen, efter det tog jag på mig kläderna jag hade lagt fram dagen innan. Och jag platta mitt hår för jag bestämde att gå med bara släppt hår. Och ett diadem med två rosa kaniner på(cooky). Jag använde lite läppglans för att få färg på läpparna.
Jag tittade mig på spegeln några gånger innan jag tog med mig min lilla väska och min ARMY bomb, som var det viktigaste. Jag hade också en liten banner där det stod Jeon Jungkook på koreanska och baksidan var det en bild på honom. Färgerna på banner matchade min outfit.
Jag tittade min mobil för att se om Jungkook hade skickat ett meddelande men han hade inte. Han kanske svarar sen, det har ju inte börjar än. Jag la ner mobilen i fickan och lämnade huset.
Det tog inte lång tid att komma fram till lokalen, och det var inte många utanför för att konserten skulle starta snart så alla hade redan gått in. Jag drog i lobbyn och titta ner på min mobil för att se om jag hade fått ett meddelande men jag hade inte. Konserten skulle börja om några minuter varför svarar han inte. Jag ville gå in och leta efter honom inuti men jag visste inte hur han såg ut riktigt så det skulle kanske vara svårt, men jag kanske missar allt om jag står här och väntar på att han ska komma. Men jag vill inte gå utan honom och det skulle kännas fel, särkilt med tanke på att han har betalat för dom här biljetterna. Medans jag tittar ner på min mobil och tänker på vad ska jag göra kommer någon fram till mig. En säkerhets vakt ser det ut som på kläderna.
"Ehh, hej, vill du nåt?.." säger jag lite stelt
"Är det du som är Y/N" säger vakten. Hur kan han mitt namn? Jag kommer inte ihåg att jag har sagt det till någon.
"Ja?" Svarar jag lågt.
"Okej då, kom med mig" vakten börjar gå mot en dörr där det står 'ENDAST PERSONAL', jag följer med in och vi går igenom en vit korridor. Varför tar han med mig in hit. Jag forsätter gå bakom honom innan han öppnar en dörr, sekunden han öppnar dörren hör jag en massa skrik. Det måste vara konsert lokalen. Jag går in och ser att jag står väldigt nära scenen, där vakter brukar stå. Varför är jag här. Mannen lämnar mig och stänger dörren efter sig.
Alla lamporna släcks och en video börjar starta framme i scenen. Alla vifta sina lighsticks och börjar skrika. Har det startat nu, men min vän då? Jag kan inte oroa mig om det nu, jag kanske bara ska ha roligt och så träffar jag honom sen, va synd att vi inte kunde vara tillsammans. Videon tar slut och 'IDOL' börjar. Omg händer det här verkligen. Jag börjar skrika fanchanten. "Kim Namjoon! Kim SeokJin! Min Yoongi! Jung Hoseok! Park Jimin! Kim Taehyung! Jeon Jungkook! BTS!" Jag får gåshud när jag här RMs röst, kan inte fatta att det här är på riktigt och att han står några meter ifrån mig. När Jungkook kommer ut känns det som om jag kommer svimma, han är tusen gånger finare i verkligheten, alla dom är det. Efter första låten pratar var och en lite. Jag ser att Jungkook ser sig omkring ganska mycket, som om han letar efter någon. Vi fick också ögonkontakt en gång och jag trodde jag skulle dö. Hans leende efter det var det värsta, mina ben kändes så svaga.
Konserten forsätter och jag känner att jag börjar bli hes efter all mitt skrikande. Dom hinner uppträda många låtar i dom två timmarna, och jag har gråtit hundra gånger per låt. Dagen jag har drömt om så länge är äntligen här. Och för att vara ärlig kändes det som om Jungkook fick ögonkontakt med mig några gånger, det kanske bara är jag och mitt önsketänkande. Den sista låten kommer på och hela publiken sjunger med till Answer: Love myself innan allt tar slut. Jag torkar av tårarna och går ut där jag kom ifrån. Efter den vita korridoren är jag i lobbyn och ser hur alla lämnar byggnaden, men inga spår av honom..
-
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Kan inte fatta hur jag helt och hållet glömde bort den här och sen när jag väll uppdaterar efter ett år lägger jag up fett ett dåligt kapitel I- Jag förstår ifall ni vill cancel me, jag förtjänar det🤧. Jag skulle inte kunna skriva något bra even if my life depended on it. we stan🙌 plus kan jag lära mig svenska, jag stavar fel på typ allt💀solllyyy
