Just Därför Är Jag Rädd För Clowner.

- Del 1 -

OBS! Detta är kanske inte något du borde läsa precis innan du ska sova, när du är ensam hemma eller när du befinner dig i totalt mörker. Läses på egen risk.

-*-

Vi flyttar ofta till olika platser, jag, min bror och mina föräldrar och det jobbigaste med att flytta ofta är att hitta nya vänner. Under hela mitt femtonåriga liv har jag testat på minst en tjugotal olika sporter för att försöka passa in i varje ny vänskapskrets, det har gått sådär.

Jag kommer inte ens ihåg alla städer eller namn på de olika ställena jag bott på. Men jag vet att de är fler än vad jag har fingrar på mina händer. Men det finns en som sticker ur från resten, och jag minns det som att det var igår. Låt oss säga såhär; jag kommer aldrig i hela mitt liv kunna titta eller tänka på en clown på samma sätt igen, inte efter det jag upplevde.

En viktig detalj innan min berättelse kommer nedan, är att jag faktiskt är adopterad. Efter att mina biologiska föräldrar dött, adopterade min morbror och min moster mig, och det gör att min bror är min kusin, men har aldrig sett honom som en exakt bror, men det är iallafall de människorna jag sitter med i bilen just nu.

-*-

Det är första natten i den lilla byn, jag gjorde mig i ordning, gick in i mitt nya rum och lade mig i sängen. Lyckligtvis, vilket är ett måste är att jag fick in min favoritradiostation och lyssnade på avslappnande musik i mörkret med ögonen slutna, och jag kunde känna en viss oro. Denna oro hade jag svårt att skaka av, en oro och en känsla av att någon eller något kollade eller till och med stirrade på mig.

Slutligen satte jag mig upp i sängen och tittade runt i mörkret i det dammiga och lite fuktiga rummet. Jag kunde inte se några rörelser, inga tecken eller något annat som jag inte hade sett innan. Konstigt.

Jag lade mig ned igen och stängde ögonen. Plötsligt hörde jag något i mörkret, det tog några sekunder att inse. Men det var något eller till och med någon som klöste mot väggen.

Jag kravlade försiktigt ut ur den varma sängen, nyfiken på vad det kunde vara. Ljudet kom från garderoben på andra sidan rummet. Jag inspekterade dörren noga med en blick jag skulle uppfatta själv som orolig, men nyfiken. Men jag kunde inga rörelser urskilja, det var så pass mörkt.

Men i den smala dörrspringan sken ett svagt rött ljus och klösandet som hade upphört för bara någon sekund kom tillbaka, allt starkare.