Badboy, eller? - f.s

Del 1

Jag satt i min säng i kamp mot tårarna. Nerifrån hörde jag hur pappa svor åt mamma som grät. Jag började själv gråta när jag hörde att mamma var rädd.

"Varför gör du så här mot mig?!" Grät hon våldsamt och jag hörde hur pappa slänge ett glas i golvet så det krossades i flera bitar. Mamma skrek och pappa svor alla svordomar han kunde.

"Det kunde du tänkt på innan j*vla hora!"skrek han och jag hörde hur mamma skrek ännu en gång, tills allt blev tyst...

Nästa dag vaknade jag av att det var ovanligt tyst i huset. Inga föräldrar som bråka. Jag kollade mot mitt nattduksbord och kollade på min mobil. Jag greppa tag i den. Klockan var ju över 10:00. Vid den här tiden brukade de bråka. Jag flög oroligt upp ur sängen och gick fram till min garderob och drog på mina kläder. Sen joggade jag ner. När jag kommer ner till köket är ingen där heller. Jag hör ett litet stön från vardagsrummet och jag skyndar mig dit. När jag kommer dit ser jag mamma ligga blodig på golvet med glassplitter runt sig. Jag fumlar stressat upp mobilen och slår in 112. Tårarna forsar ut och jag faller ner mot marken bredvid mamma.

"Mamma!" Skriker jag. "Mamma hör du mig?!" Grät jag och lägger huvudet mot hennes bröstkorg. Mamma svarar inte, men hon andas. Jag faller ihop till en klump och landar på allt glassplitter. Jag skriker av smärta och hör sirenerna ljuda ett stenkast härifrån. Snabbt lyser blåa och röda ljus in i vårt lilla hus. Män for in och tar mamma ifrån mig. Mina tårar gör allt grumligt.

"Nej lämna mig inte!" Skriker jag och ser grumligt blod och tårar. Jag gråter så mycket att jag får svårt att andas. De för in mamma i en ambulans och mig i en annan. Jag skriker tills jag inte orkar mer, och jag somnar.

Jag vaknar upp i ett stort vitt rum. Folk går runt i cirklar och när de ser att jag vaknat kommer de fram till mig.

"Du lever!" Stönar en kvinna och jag sväljer hårt. Jag nudda lite glas. Och nu är jag dödens? Det är la inte farligt att nudda lite glas eller?!

"Eh.. Ja.."

"Du skrek så mycket att du inte kunde andas.." Sa en man och log mot mig. Det rynkar på näsan och tittar bort. Det är la inget att le åt? Det är ju farligt! Då börjar jag tänka på vad som hänt. Vart är pappa? Vart är mamma? Hur mår mamma? Tänk om pappa kommer ge hämnd på mamma igen, om inte mig med?! "Vad är det?" Frågar mannen och kollar underligt på mig.

"Hur mår mamma?" Frågar jag med upphetsad röst.

"Det är lugnt gumman, hon lever.." Börjar kvinnan.

"Lever ja, men hur mår hon fråga jag?!" Sa jag och höjde rösten ett snäpp. Kvinnan och mannen ser på varandra och byter blickar medan jag tuggar på min läpp.

"Moa" börjar mannen och har en mörk ton som får mig att bli orolig.

"Ja..?"

"Din mamma lever, men är svårt skadad. Riktigt svårt. Din far kasta glas på henne som sedan sprack mot golvet, och hon föll antagligen på glasbitarna så glasen finns djupt inne i hennes kropp. Hon har förlorat mycket blod, och jag är rädd att hon måste stanna här på sjukhuset under resten av sommarlovet. Minst..."

Jag stelna till och gosa sedan ner mig under det vita täcket och lät tårarna forsa ut. Jag snyfta till.

"Vart ska jag ta vägen nu då?" Mumlar jag gråtandes under det tunna, vita täcket.

"Har du nån nära släkting?"

Jag tänker ett tag, men skakar sedan på huvudet. Jag känner hur täcket dras iväg från mig och mannen kollar på mig.

"Jag ser inte vad du gör när du är under täcket" skrattar han, men jag skrattar inte. Jag kan inte skratta nu. Jag skakar på huvudet ännu en gång och han sätter handryggen under sin haka och kliar sig med sitt äckligt långa pekfinger på halsen.

"Vem bor närmast?" Frågar han och jag tänker.

"Min morbror, han bor i Stockholm.." Mumlar jag och mannen kollar på mig med stora ögon.

"Ända där uppe?!" Frågar han och jag nickar. Han suckar och ler snett. Han kollar mot kvinnan. "Ett ögonblick bara", säger han till mig och ler snabbt och tar tag i kvinnans handled och drar med henne ut ur rummet. När de är ute är det ända jag ser när mannen gör gester mot kvinnan, genom det lilla fönstret. Mannen sätter händerna mot pannan och kvinnan talar fort och frustrerat med honom, det ser jag. Jag sväljer hårt. Jag vill verkligen inte till Daff om det är då det menar! Han var alltid då taskig mot mig, när jag var liten. Gjorde man så lite som spillde lite mat utanför tallriken kunde han få damp. Allvarligt talat. Damp. Han blev röd som en tomat, eller ja, han kunde bli det om det var lite värre. Som till exempel spillde vatten...

Dörren slås upp och mannen och kvinnan kommer in.

"Vi har bestämt oss.." Sa mannen bestämt. Jag kollar frågande på han utan att säga nått, men han säger inget då jag triggar igång samtalet.

"Nå?"

"Du ska få säga hejdå till din mamma, nu med det samma, sen ska vi åka" sa han och jag såg att kvinnan vände på klacken och gick i förväg. Mannen gör det samma och jag hoppar stelt upp efter de. Jag går ikapp mannen och drar i hand tröj ärm.

"Vart ska vi?" Frågar jag och kollar oroligt på honom.

"Till din morbror"

-

Det var del 1! Hoppas ni gillar novellen😉😊