Badboy, eller? - f.s

Del 8

Jag hoppade närmare och närmare Ogge och grävde ner huvudet i hans tröja.

"Är du rädd eller?" Flinar Ogge.

"Pfft! Nej? Vad tror du om mig?" Fnyser jag och lägger armarna i kors.

"Att du är en feg liten kanin" flinar Ogge och tittar ner på mig och jag slår till honom löst på armen.

"Sluta" snäser jag och Ogge puttar mig iväg från honom.

"Nej" fnyser Ogge och höjer på huvudet och flinar elakt.

"Erhmm.." Mumlar nån bakom mig. Jag vänder mig om och märker att jag landat på Felix. Jag reser mig upp och hoppar iväg till Ogge som bara flinar.

"Som sagt, feg kanin." Fnissar Ogge och jag slår till honom i magen.

"Tyst" fnyser jag och biter mig hårt i underläppen för att hålla mig för skratt. Jag är ingen kanin.

"Aldrig" flinar Ogge och jag slår till honom på armen, men han tar tag i min handled och ler lömskt. "Försök inte, du vet konsekvenserna" flinar han och släpper min handled. Jag räcker ut tungan och öppnar munnen för att säga nått, men tystnar på en gång.

"Kan ni vara tysta nån gång eller?" Fräste Oscar och vände huvudet mot oss. Han gav oss en mördande blick och kolla sedan på TVn igen. Jag och Ogge bara fnissa.

"Eh jag går ut en sväng" säger Felix och kollar på klockan. Sedan går han ut i hallen. Jag följer hans minsta rörelser ut till hallen och sedan ut i vida världen. Ogge puttar till mig på sidan och nickar bort mot hallen.

"Gå med honom, han blir säkert glad om du går med" säger Ogge. Jag himlar med ögonen och skrattar.

"Tror du jag går efter honom? Tror du han blir glad om jag går med honom! Pfft! Trodde du kände din kompis, man!" Skrattar jag. Ogge kollar på mig.

"Det gör jag" snäser Ogge.

"Gå själv efter Felix" mumlar jag.

"Oscar kan gå" flinar Omar som helt plötsligt kommit in i samtalet.

"Varför just jag?" Frågar Oscar som spetsar öronen och vrider huvudet hastigt mot Omar.

"Foscar du vet" flinar Omar. Oscar ser ut att vilja strypa Omar.

"Äh skit ner dig" fräser Oscar och tittar på filmen igen.

"Moa gå, du är tjej och tjejer behöver gå" säger Ogge.

"Som om att killar behöver gå mindre än tjejer?" Frågar jag och höjer på ena ögonbrynet.

"Ja såklart" flinar Ogge. Jag himlar med ögonen och reser mig upp.

"Visst" muttrar jag och stampar iväg mot hallen.

Jag drar på mina vita jordans och en svart skinnjacka. Jag går ut och smäller igen dörren. En bit bort ser jag Felix sitta på en parkbänk vid vattnet och kolla mot det. Jag log snabbt och jogga ner till honom. Ju närmare jag kom ju mer rök såg jag komma från hans mun.

"Felix!" Flåsa jag när jag väl kom fram.

Felix tog ur ciggen och kollade konstigt på mig.

"Moa? Vad gör du här?" Frågade han. Jag satte mig bredvid honom på bänken.

"Killarna sa åt mig att gå till dig och prata" mumla jag.

"Varför?"

"Fråga mig inte.."

Felix vände blicken mot vattnet och bet sig i sexigt i underläppen. Jag himla med ögonen och slog till honom på hakan så han skulle sluta.

"Vad?" Muttrar han.

"Bit dig inte i underläppen..."

"Varför?"

"Därför"

"Du är konstig.."

"Har du nånsin sett dig själv?.."

Vi satt tysta ett tag. Pinsam tystnad var det såklart. Jag la armarna i kors och puta med underläppen. Plötsligt reser sig Felix upp.

"Vart ska du?" Frågar jag och reser mig oxå upp.

"På fest" mumlar han.

"Ah så det är det du gör? Går på fest dagen innan en stor turné? Inte konstigt att du kommer försent varje dag" muttrar jag.

Felix stannar upp och vänder sig ilsket mot mig. Han andas tungt och går med långa och hårda steg mot mig. Han tar tag i min tröjkrage och drar den mot sig själv. Jag trycks upp mot honom, som om han skulle kyssa mig.

"Du håller tyst du vet inget om vad jag gör på dagarna" säger han och trycker upp mig mot ett träd. Jag sväljer hårt och han sparkar till mig löst på knät, men tillräckligt hårt för att få mig att kvida till av smärta.

"Jag vet mer än vad du tror" mumla jag och Felix spände blicken på mig.

"Du är bara en mesig liten tjej" muttrar han och släpper taget om mig. Jag skakar på huvudet och lägger armarna i kors.

"Mesig liten tjej?! Hah! Det var det värsta! Jag är lika gammal som dig" nästan skriker jag.

Felix muttrar något.

"Det märks inte. Man kan tro att du är 10. Du skulle säkert dö om du bara lukta på alkohol" flina han. Jag kände ilskan koka inom mig.

"Du vet inte vad jag är med om!" Röt jag och föll ihop mot marken. Tårarna forsa ut och jag kände ett par armar slingras runt min midja. Till min förvåning var det inte Felix, utan Ogge.

"Felix vad har du gjort?!" Frågar han och Felix bara mumlar till svar. "Ahmen gå på din sjuka fest då!" Fräser Ogge och sjasar iväg honom med handen. Jag kupar händerna och lägger de mot mina ögon. Jag kurar ihop mig till en boll och låter tårarna forsa ut. Jag ser att Felix går iväg och jag tittar upp mot Ogge. "Vad gjorde han?" Frågar Ogge.

"Det var inte han..." Snyfta jag fram.

"Vill du berätta?" Frågar han och lyfter upp mig på parkbänken. Jag nickar långsamt.

"Felix sa att jag var mesig och att jag inte skulle överleva en enda fest, men han har helt fel. Festerna är en av anledningarna till att jag är här." Jag torkade bort tårarna och snyftade till. "Min mamma och pappa bråkar. Jag orkade inte med de, så jag gick på fester i princip varje dag för att slippa deras tjat. Jag drack mig full i princip hela tiden. En dag när jag kom hem skrek de högt på varandra. Jag sprang upp på mitt rum. Jag hörde att mamma skrek högt och sedan hörde jag hur glas pajades. Sen blev allt tyst...nästa dag vakna jag av att det var tyst. När jag kom ner såg jag mamma ligga blodig på golvet bland glassplitter. Vi båda åkte in. Mamma ligger nu i koma och mig litade inte på att ha hemma själv, så de skicka iväg mig hit upp... Och här är jag ju..."

Det sista bara flög ur mig. Jag kände hur tårarna brände. Jag svalde tårarna och kollade på Ogge som satt stilla bredvid mig.

"Wow.. Jag... Jag visste inte..."

"Tyst, det gör inget. Du måste ju ändå fö reda på det förr eller senare" avbröt jag Ogge. Jag kollade mot Felix håll som nu knappt syntes. Vad jag hade saknat festandet ändå... Ogge verkade se det på mig.

"Gå du, spring efter Felix och häng på honom till festen" sa Ogge och log. Jag log ett oroligt leende tillbaka och kramade om Ogge.

"Tack" mumla jag mot hans axel och började jogga iväg. Jag stanna up och kollade mot Ogge. "Jag är glad över att ha dig som vän" sa jag, log ett snabbt leende och sprang vidare, efter Felix. Mot festen.

-

Det var del 8💁 vad tycker ni? Nått jag behöver ändra på? Btw tack för 800 readers💕👌 älskar er! Bara en snabb fråga, vissa skriver ibland att man ska lyssna på en låt som passar bra till just den delen, ska jag med det? Det ger lixom mer inlevelse. Tack för svar i förhand, och kommentera gärna för att ge mig mer motivation💕💕