Kapitel 1

1.7K 17 4
                                    

''Har du packat klart?'' ropar mamma från nedervåningen.

''Snart'' ropar Alva till baka.

''Men gumman skynda dig, vi måste åka nu''

''Ok, jag kommer'' Alva tar snabbt på lite mascara innan hon skyndar ner för trappan.

Hon drar på mig conversen och bär ut sin väska till bilen.

Pappa backar ut bilen och åker dom iväg.

~~~~~~~~~

Nu har dom åkt i säkert en timma och Alva börjar tröttna på att sitta i bilen.

Men som tur är är dom snart framme. Det är bara korsningen där framme och sen den snirkliga ormen till väg kvar.

Precis när bilen kommer fram till korsningen blir det rött.

Alva kollar på alla bilar som svischar förbi.

Det blir grönt och pappa kör. Men han hinner inte långt innan en bil far in i oss.

Alva blundar och skriker. Skriker för full halls. Slutar inte förrän bilen landar upp och ner i diket.

Det blir tyst. Knäpptyst.

Alva hör bara hennes egna andetag. Inte mammas eller pappas!

"Mamma'' lyckas hon viska fram.

Inget svar.

''Mamma'' säger hon försiktigt med gråten i halsen.

När hon inte får nått svar tvingar hon sig själv att öppna ögonen.

Det skulle hon inte ha gjort. För den bilden skulle hon aldrig glömma.

Hon gråter. Tårarna strömmar ner för hennes kinder. Dom tar aldrig slut. hon gråter och gråter.

Hon tycker det känns som att allt rinner av henne med tårarna.

Energin. Glädjen. Meningen med livet. Allt.

Hon har inget mer kvar.

Snälla, lämna mig inte hinner hon tänka innan allt blir svart.

-----

Haha jag vet att ingen kommer läsa detta men undrar om någon vill att jag ska fortsätta...// puss på er där ute om du läste sätta är du bäst😘😘❤️❤️😘❤️😘❤️😘 kommer snart ett nytt kapitel.

SåldWhere stories live. Discover now