~Vanessas pov~
Jag bara satt på golvet och grät.
- Snälla Felix. Vakna. sa jag tyst mellan tårarna och tittade på den blodiga Felix som låg framför mig.
- Vanessa du måste vila! Du har varit här en vecka i sträck. Åk hem. Jag stannar hos honom. sa Ogge och la en varm hand på min rygg. Jag reste mig upp och gick sakta ut på skakiga ben. När jag kommit en liten bit från rummet där Felix låg föll jag ihop och tårarna forsade ner för mina kinder. En sköterska sprang fram till mig och hjälpte mig till ett rum där vi satte oss ner. Jag lutade huvudet mot henne och tårarna fortsatte att rinna.
- Ko-kommer ha-han kl-klara s-s-sig? frågade jag och tittade på sköterskan med tårfyllda ögon.
- Vi kommer göra allt vi kan för att hjälpa honom. svarade hon. Jag tittade upp av någon anledning och då såg jag Oscar komma emot mig. Jag reste mig upp och slängde mig runt hans hals.
- Kom jag följer dig hem. sa han och lyfte upp mig i sin famn. Innan han gått en meter hade jag somnat och drömde om Felix. Min älskade Felix.
A/N: Hej sorry för kort kapitel men med tanke på att det är en liten "preview " eller smygtitt på ett kommande kapitel så vill jag inte avslöja för mycket! Hoppas ni gilla det! :)
YOU ARE READING
Sommaren vi aldrig fick
FanfictionVanessa och Felix var alltid oskiljaktiga när dom var små. Helt plötsligt flyttar Vanessa och hennes familj iväg från Felix. Flera år senare återvänder den nu 16-åriga Vanessa till den lilla byn i hopp om att hitta Felix. Denna storyn utspelar sig f...